Ny blogg

Jag har på prov flyttat bloggen till Wordpress. Läs gärna där!

Sen rapport: Påskträning med Thorsvi på Lilla Träskaten

På annandagen åkte hela familjen Lilja till Lilla Träskaten, en liten kort resa från mormors landställe vid Strängnäs, för att träna hund tillsammans med kennelföräldrarna Jörgen och Anita och alla i Thorsvi-familjen som ville komma.

Anita började med att dela ut lite grattisar till duktiga ekipage; Linnéa som vann nkl på WT:t på Lidingö med Scott, Lotta som vann ekl på WT:t hos flatklubben helgen efter med Chelsea och även till Micke med Cayenne och Mackan och mig som tagit våra ettor i nybörjarklass på B-prov. Grattis säger vi också!

Solen sken på oss och det var ganska varmt och skönt där det inte blåste.

Vi började träningen med att gå på linje 4 ekipage i taget. När man fått en apport blev man utbytt. Vår första apport blev en markering som hamnade rakt fram nere i ett dike. Mackan jagade på ett tag, inte helt koncentrerat, innan hon hittade den utan min hjälp. Anita meddelade att med en mer rutinerad hund hade man gått in ganska tidigt och styrt upp det hela.

Vår andra apport blev en minnesmarkering, som föll rakt fram, en bit längre bort än diket. Efter att den föll fick Peter med sin hund ta in en dirigering som var förberedd sedan tidigare. Mackan tittade jättemycket på honom när han dirigerade och blåste på sin hund, så minnet var klart försvagat när jag skickade henne. Hon kom ut ungefär till diket, men kom liksom inte loss därifrån när jag försökte dirigera henne längre ut. Jag gick ut och tog med henne förbi stället där hon fastnat och då gick det bättre.

Vår tredje apport före lunch blev en dirigering, och den gick jättebra. Anita och Jörgen hade förberett många dirigeringsområden i olika svårighetsgrader, och den vi fick var naturligtvis inte svår, men den var ju okänd för Mackan. Hon gick riktigt bra ut på min linje och hittade en kaninboll. Kanhända kollade hon in om det fanns flera fina bollar innan hon kom in med den, men vi jobbar på att minska de tendenserna.

Så fick vi då lunch. Jag var superhungrig och det mesta smakar ju bättre då, och särskilt om man äter utomhus, men Jills potatisgratäng i kombination med varmrökt lax och en härlig sallad intaget i solskenet var helt fantastiskt gott!

Efter lunch fick alla varsin sista apport på samma äng där vi började dagen. Vår blev en markering som hamnade i skogskanten, bara 5-10 meter längre bort från oss än markeringen två hundar före, så åter igen fastnade Mackan lite för nära mig och det var svårt att få loss henne. Jag gick ut en bit på ängen för att få en annan vinkel, och skickade om henne med ett linjetag. Hon tog mina tecken, men lite segt. Efter att jag blåst närsök på fel ställe fick vi till slut koll på var den låg och fick in den.

Sen förflyttade vi oss till en översvämmad kohage, där Anita och Jörgen lade ut en massa apporter i ett sökområde som låg på andra sidan det översvämmade området. Översvämningen dolde dessutom ett djupt dike där hundarna fick simma. Nu jobbade vi också 4 ekipage i taget. Varannan gång fick en hund hämta en lång markering på andra sidan översvämningen och varannan gång fick en hund hämta en apport i sökområdet, efter att först ha blivit skickad på ett långt eller kort linjetag, beroende på utbildningsnivå.

Vi började med en dirigering, som först såg ut att gå bra, men när jag försökte lägga på ett "sök" när hon var i området vände hon tillbaks mot mig. Jag fick dock stopp på henne och ut henne en bit igen, och så hittade hon en apport. Varje gång vi lyckas med en dirigering tror jag att hon litar mer på att jag faktiskt vet var grejerna finns.

Vår markering gick helt klockrent. Mackan höll fokus på var apporten hade landat, och höll sin linje spikrakt även efter att hon simmat över diket, och spikade markeringen.

Barnen roade sig med att klappa valpar, mest lilla Virvla som blev ordentligt barntränad. Även Carron som först blev lite rädd för barnen ändrade åsikt och tyckte till slut att barnen var riktigt intressanta och förstod att de delade ut godsaker. Båda föräldrarna var lite lätt solbrända efter dagen och hela familjen var trött på kvällen.

B-prov, nkl i Bro 23 april

I torsdags kväll ringde Peter Söderberg, provledare för Bro-provet och berättade att jag som stod som fjärde reserv till söndagens nkl skulle få chansen att starta på lördagen, efter alla ökl-hundar eftersom det blivit strykningar där. Tre nkl-hundar hanns med på lördagen.
Jag hittade dit, hittade även till själva provplatsen genom att följa snitslarna genom en slyskog och hade anmält att jag var där och hunnit fika i bakluckan för att få Mackan att koppla av lite. Lite lätt förvirrad - hur lång tid tar allt, när skall jag starta, blir det för varmt i bilen mm. - gick jag upp till samlingsplatsen för att observera lite. Då såg jag en bekant figur komma genom slyskogen - Jörgen! Perfekt tajming! Fast naturligtvis helt oplanerat, han skulle komma och titta på hundarna och på Anita som var domare, men jag fick ju någon att ställa alla nybörjarfrågor till och någon som trodde på mig. Bättre sätt att hålla mig lugn kan jag inte komma på.
Mackan satt i bilen och väntade med rutorna nedvevade. Vi har beställt grindar, men det är ganska lång leveranstid innan vi får dem. Det var soligt men inte så varmt i skuggan där bilen stod, så temperaturen i bilen var helt okej. Vi hann se sista ökl-paret gå sitt prov och sedan hämtade jag hunden och vi gick bort till nkl-rutan som låg längre bort från bilarna.
Vi fick en genomgång av provet av Anita, och så startade första hunden. Jag startade som nr 2. Mackan varvade upp litegrann och kunde inte riktigt gå fot ordentligt tyckte jag. Ingen större fara dock.
Så var det vår tur. Vi började med två enkelmarkeringar på land med kråkor. Som hon brukar tog hon någon extra sekund på sig innan hon lyfte den första kråkan, och jag peppade på henne lite. Hon markerade fint och levererade i hand.
Sen var det dags för söket. Det var ett område mellan en strand och ett tätt buskage, och området nåddes genom att passera ett brett vattenfyllt dike. Jag stod alltså på andra sidan diket, och vinden blåste svagt från vattnet. Medan ökl-hundarna gick var det i princip helt vindstilla. Jag skickade Mackan som tog ett stort hopp över vattnet och trevade sig iväg i området. Jag tyckte det tog en evighet innan hon hittade första viltet, som blev en and från vattenbrynet. När jag skickade iväg henne igen kraschade hon iväg ut till strandkanten och vattnet igen och kom till och med så långt ut att hon simmade i vattnet. Hon vände dock in igen och hittade en blöt and till. Den lade hon ner 10 meter ifrån mig och skakade sig, innan hon kom in med den. Nu fick vi lov att flytta fram till andra sidan diket, och det gjorde det klart lättare att skicka iväg Mackan. Hon sökte vidare och det kändes som allting tog jättelång tid för henne och hon snurrade fram och tillbaka. Antagligen var det svårt att få vittring eftersom många fåglar låg mellan vinden och buskaget och vinden var svag. Det kom dock in en fågel lite då och då, en torr and, en trut och en kråka tror jag.
Rakt framför mig låg en kanin, det hade Anita berättat och snitseln syntes tydligt. Men Mackan gick varje gång antingen åt höger eller åt vänster, aldrig rakt ut när jag skickade henne. Och så rundade hon buskaget och försvann in bakom det och var borta länge och väl.
Vi hörde henne hela tiden, hon rörde på sig, och till slut började jag undra om hon försökte gå igenom buskaget från baksidan, för så låg vittringen från kaninen. Hur som helst så kom hon fram igen och gick och satte sig brevid Anita! Då kallade jag in henne och så sade Anita att hon hade tagit alla vilt utom en fågel långt ut som hon inte fått vind på, och så kaninen. "Det ligger en kanin där vid snitseln. Kan du skicka din hund till området och hålla den där?" Jaha, här kom det riktade närsöket som vi skrattat åt och tränat på innan. Och jag hade redan försökt skicka henne med "sök" ut dit och hon vek hela tiden av åt olika håll, så jag valde ett linjetag i stället.
Och det funkade. Hon gick ut bra, men lite för kort. Jag försökte med närsök, men hon vek av åt vänster. Stopp och höger. Närsök. Men nu vek hon av åt höger i stället. Stopp och vänster. Och nu fick hon vittring på den och kom in med den. Så var söket klart, men hur hade hon egentligen jobbat? Jag var väldigt osäker på vad Anita skulle säga.
Så fick vi två enkelmarkeringar på vatten, först en and på blankvattnet lite åt vänster. Hon simmade fint och hämtade, men valde att kliva upp på stranden en bit ifrån mig, så att hon behövde hoppa i vattnet igen för att komma till mig. Stor risk för skakning kände jag och klämde i med ett "håll" när hon kom upp ur vattnet första gången. Och jag fick fågeln i handen. Den andra markeringen var en trut i vasskanten lite åt höger och den kom in utan problem.
Så fick vi lite muntlig kritik: "Här såg vi en liten tik som jobbade bra och löste sina uppgifter på ett fint sätt. Hon började lite trevande i söket, men fick upp farten och hittade de flesta vilten." ungefär. Inget som avslöjade vad vi skulle få för pris. Anita berättade att hon också trodde att hon hade försökt ta sig igenom buskaget från baksidan.
Jörgen tyckte att vi hade skött oss bra, men att jag hade gjort vissa saker som jag inte brukar göra och att jag hade lite för bråttom att skicka ut henne igen i söket.
Vi satt passiva under nästa hunds första två markeringar och det var som valigt inga problem. När hon ser att någon annan hämtar markeringarna slappnar hon av och liksom ser ut att tänka "jaha, den var inte min".
Sen väntade vi och väntade och till slut var det dags för prisutdelning. Och det visade sig att vi hade fått ett förstapris! Fantastiskt roligt!

Avlämningar från vatten

Vi har använt Kottlasjön för att träna avlämningar från vatten. Sjön är inte så stor så vattnet värms upp lite fortare än i större vattendrag. Det är alltså inte så isande kallt.
Mackan har inget emot att bada, men avlämningarna förra sommaren var ju obefintliga. Jag insåg efter första taffliga försöket att det gäller (som vanligt) att inte vara mesig utan att vara tydlig från början med vad jag vill.
Jag har gjort det (på ett vänligt sätt naturligtvis), och i morse var det tydligt att hon förstår vad jag vill. Det är ju kul när man har hittar kommunikationen med hunden!

Karin-träning 19 April

I tisdags var vi i skogen och tränade linjetag. Kul, och svårt! Det märks också att Mackan tror att hon vet bäst själv, så när hon har glömt eller tror nåt annat än vad jag menar så blir det svårt. När hon minns och tror rätt så går det som tåget, men här har vi alltså något att lära; "människan vet var grejen finns, lita på henne!"
Karin försökte också förmedla till oss hur hon ser på naturen, var det finns roliga och utmanande övningar att lägga till hundarna, vilka svårigheter som finns i naturens former. Det här är det svåra med hundträningen för mig, att se möjligheterna i omgivningen och hitta på roliga övningar. Det är lätt att det blir samma gamla vanliga hela tiden, men jag antar att man lär sig med tiden.
Dagens höjdpunkt var ett skick ner för en backe där vi som stod kvar på krönet snabbt blev dolda för hunden som sprang ner i skogen. Mackan gick rakt i början men svängde av åt vänster nere i skogen. Jag blåste stopp och hon stannade och så vinklade jag henne åt höger, och hon gick iväg och kom rätt och hittade. Kul att hon faktiskt tog mina tecken, det är ju inte alltid det blir så ;-).

Working Test på Lidingö 10 april

Jag har tänkt skriva om WTt men inte hunnit, pga jobbet. Men här kommer min bild av söndagen: Jag har ända sen vi hämtade Mackan för snart ett år sen tänkt att det här skulle bli vår första tävling, det ligger ju bra till både resmässigt och tidsmässigt, och så blev det alltså. Vi fick börja på ruta tre, där vi stod uppe på en höjd och en enkelmarkering med skott före kastades nere i skogen. Dummyn hamnade lätt, synlig för mig, och jag skickade Mackan. Hon gick ut ganska bra, men innan hon kommit hela vägen fram svängde hon av åt höger och började leta bakåt, mot skytten, och när hon inte hittade kom hon tillbaks till mig. En nolla alltså, det hade jag klart för mig. Antagligen var jag jättenervös, för jag hade ingen tanke på att blåsa och hjälpa henne. Och antagligen smittade jag henne med nervositeten eftersom hon inte fixade den ganska enkla markeringen. Så gick vi vidare till ruta fyra. Här hann jag titta på Grappa innan det blev vår tur. Dummyn kastades på andra sidan av en äng, och hamnade bakom en stor rishög. Grappa sprang förbi och upp i skogen, men fick vind på dummyn på vägen tillbaka. Jag tänkte att om Grappa har svårt så kommer vi också att ha svårt. Och så blev det vår tur. Dummyn kastades och jag skickade Mackan. Hon drog iväg som en raket, rakt ut helt utan tvekan, mellan två träd som stod med ungefär en labrador bredd emellan och rakt ut bakom rishögen och hämtade dummyn. Puh, tänkte jag, hon kan ju jobba! Och så släppte jag ut pipan ur munnen. Men då vek Mackan av mot skytten istället för att komma till mig. Innan jag fick in pipan i munnen igen hade hon lagt ifrån sig dummyn på marken och gick och kollade om hon skulle ta med sig en sten av modell något större med ett rött band runt - markeringen för var skytten skulle stå - men när jag nejade och visslade fiskade hon upp dummyn igen och lämnade den till mig. Vad synd! sade tjejen som tog emot dummyn. Ja, tänkte jag, det var synd. Och konstigt, varför gjorde hon så? Lärdom: alltid pipan i munnen! Och senare såg jag att vi ändå fick 18 poäng på den här rutan. Ruta fem låg i solen och i lä på en äng. En ganska kort enkelmarkering som föll bakom ett krön, efter att man fick gå 10 meter med lös hund vid fot. Här var det bara rakt ut, hämta, rakt in och lämna av som gällde. Vi fick 20 poäng. Så ner till ruta två (det var kö på ruta ett så ruta två brände av alla nkl i rask följd). Rutan låg nere vid vattnet och det blåste rejält. En enkelmarkering kastades bakom en bergsknalle, och när hunden kom in med apporten såg man att den hade legat i en vattenpöl eller liknande. Här såg man inte hunden när den var vid dummyn, men Mackan gick rakt ut och hämtade och kom tillbaks. Avlämningen blev lite fipplig, jag tappade dummyn efter att hon gett den till mig, och vi fick 17 poäng. Efter ca en timmes väntan fick vi så till sist göra ruta ett. Den här rutan var svår, många hundar kom helt fel och i den starka vinden var det svårt för dem att hitta vittringen från dummyn. Många blåsningar och nollningar såg vi före oss, och det kändes lite nervöst. Jag hade ingen riktig plan innan heller, huvet var nog inte riktigt med, utan jag hoppades på hunden. En enkelmarkering kastades rakt framför oss, i en uppförsbacke och en bit upp på en ås som stäckte sig från strax till vänster om oss och upp för backen, i blåbärsris och tunn skog. Jag såg att Mackan markerade bra, men kände ändå att jag behövde vrida mig lite överdrivet mycket åt vänster och även peka när jag skickade henne. Och hon gick raka vägen ut och spikade den. När hon var på väg in hörde jag hur funkisarna på rutan hoppades att hon skulle komma rakt in, och att hon skulle lämna i hand. Och det gjorde hon. Vi spikade den svåra rutan! 20 poäng. Dagen började inte bra, men det blev bättre och bättre. Vi fick ihop 75 poäng totalt och jag känner mig jätteglad för att hon jobbade så bra. Jättekul var också att Mackans brorsa Scott vann nybörjarklassen med duktiga matte Linnéa. Jättegrattis till er! På måndagen var Mackan, som Benjamin uttryckte det: inte trött, utan medvetslös!

Långa linjetag

I tisdags hade vi näst sista träningen för Karin för denna omgång. Vi var på ett gärde och lade ut 6 målområden, som Mackan fick se. G&G och Vicky/Tini var med och deras hundar hade varit där en gång tidigare så de fick inte se på när målen gjordes i ordning. Jag ville göra saker som Mackan skulle lyckas med idag. Det gick så dåligt förra gången när hon var så trött, och jag ville att hon skulle få känna sig glad och duktig. Så jag skickade bara rakt fram. Men även om man tänker sig en rak linje så blir det ju inte alltid så när hunden springer. Vi har haft (tror jag) två stycken "hopp i fontänen". Uttrycket kommer från nån liten film jag sett för länge sedan när en matte med en helt ouppfostrad hund slänger ur sig kommandona några millisekunder efter att hunden har börjat med något upptåg, liksom för att skyla över att hunden gör precis som den vill. Det sista hunden gör är att kasta sig i en fontän och matten ropar "hopp i fontänen". Det första tillfället var när Mackan skulle gå över ett mål hon redan hade varit vid, och fortsätta längre ut. UT ropade jag lite lamt, och hon sprang helt plötsligt vidare ut och hittade en boll. Det andra var när det var två mål med rätt stor vinkel emellan. Hon skulle gå till det högra, men styrde till det vänstra där hon redan hade varit. Jag blåste stopp när hon var i det tomma målet och hade letat lite, och hon stannade. Sen vinklade jag höger, och det är ju inte vår starkaste sida det här med sidotecken, men se på sjutton om inte hunden lite tveksamt gick iväg åt höger och kom rätt och hittade en dummy. I övrigt gick hon rakt dit jag pekade med sin vanliga raketfart. Sist gjorde vi några svåra markeringar. Vi stod alla tre brevid varandra och Karin kastade markeringar i skogen där varken hon, kasten eller nedslagen syntes särskilt bra. Men här gjorde Mackan ett superjobb och spikade många av sina markeringar. Det var kul att se, för hon brukar vara duktig på att markera. Det var vara för två veckor sedan när hon blev så uppstressad som hon inte kunde markera alls i början. Nu ser vi fram emot working testet på Lidingö om några dagar. Vi vilar oss i form, för Mackan är ganska trött på kvällarna, och jag med för den delen. Kvartalsskifte betyder stort bokslut och långa dagar på jobbet för mig.

Dirigeringar och prova-på-nkl-prov

I måndags tränade jag med Karin igen, idag tillsammans med Katarina och Stella. Vi gjorde lite dirigeringsövningar i en fårhage, med tre mål som vi har använt förut. Mackan var trött tror jag och det gick inte alls bra. Vi har haft de andra tjejerna , Åska och Grappa, här sedan förra lördagen och vi har bara tagit det lugnt i veckan. Det är tydligt att man blir lite trött av att bo tre hundar ihop när man inte är van, så för Mackans del har det varit tillräckligt med att bara vara. I lördags var det så dags för sista gången på M-kullens kurs. Anita hade utlovat ett litet nkl-prov för oss. Hon hade med Jörgen som kastare och Bobo som skytt. Vi fick göra två enkelmarkeringar på "vatten" - det är fortfarande is på sjön så vi hade fingerat vatten i skogen i stället, ett sök med sex vilt, ett riktat närsök och till sist en enkelmarkering på land. Mackan tog sig igenom detta utan större problem. Hon blev trött efter fem vilt i söket och lullade runt ett tag och åt lite bajs, men stärkt av detta tillskott hittade hon lite ny energi och hämtade in det sjätte viltet också till slut. Vi fick till och med lite beröm, både jag och hunden! De andra ekipagen jobbade också på bra och var jätteduktiga. Hundförarna fick varsin belöning av Jörgen, och så var den här kursen slut. Det har varit en jättebra kurs med mycket passivitetsträning och många bra övningar att fortsätta med hemma. Stort tack Anita och Jörgen!

M-träning och avlämningar

Träningen inför nybörjarklassen fortsatte idag tillsammans med Anita, kullsyskonen och Carron. Anita hade med sig Nikka, Kiwis dotter. En riktig sötnos som jag lyckades fånga på bild.

Vi började med några markeringar där vi tränade hundarna att ligga kvar i området genom att den stora kastade dummyn byttes ut mot en liten undangömd dummy som lades dit när hunden vändes bort. Det här var en bra övning som vi har testat förut, och som vi skall göra fler gånger hemma också. Det syntes på andra försöket att det gick upp ett litet ljus för Mackan. Det gäller ju för hunden att våga lita på sitt synintryck och leta vidare med nosen om det inte är uppenbart var apporten ligger.
Vi gjorde ett sök idag igen, ett ganska djupt område i motvind där det fanns åtta fåglar. Mackan verkade lite trött och jobbade inte så koncentrerat som hon brukar göra. Det här borde ju dessutom ha varit ett ganska lätt sök med tanke på vinden. Men hon fick jobba på och när hon hämtat den fågel som låg längst ut, vilket var den femte hon hittade, så fick hon sluta.

Sen blev det fika, och jag provade att öppna rutan i bakluckan. Med ett par grindar i bilen blir det här finemang! Hur som helst så satt hon kvar i bilen utan grindar idag, trots att vi andra var rätt långt ifrån parkeringen.

Efter fikat fick vi gå på linje i skogen. Anita sköt apporter med apportkastaren och en hund i taget fick hämta en markering. Andra varvet fick respektive förare hämta apporten istället. Idag varvade hon inte upp så som hon gjorde förra lördagen, och fotgåendet fungerade fint.

Och så det bästa, som jag knappt vågar skriva för jag är rädd att det försvinner igen, är att hon har börjat lämna i handen! Det funkade bra redan i torsdags, och det fortsatte idag. Änderna bjöd hon till och med upp mot mig. Ni anar inte hur bra det känns!

Fästingfritt

var det ända tills igår. Idag satt en liten en på Mackans huvud helt plötsligt. Då är det väl vår?
Idag var det träning igen. Vi var tre ekipage som sågs vid Fågelöudde och tränade för Karin, de andra två var Vicky/Tini och Gunilla/Grappa.
Vi började med en övning där en hund jobbade med lite kluriga markeringar med skott och de andra två fick sitta bundna en bit ifrån området. Mackan fick sitta bunden de två första passen och sen jobba det tredje. Hon satt tyst och såg helt lugn ut, men hon var blöt på halsen när jag hämtade henne så jag misstänker att en del stress läckte ut genom mungiporna. Hon var rätt ofokuserad när hon skulle jobba, missade den första enkla (lätta) markeringen två gånger, så jag antar att hon var rätt uppvarvad fast det inte syntes på utsidan. Efter hand återfick hon koncentrationen och kunde så småningom markera som vanligt. Bra övning tycker jag, eftersom situationen utan tvekan kommer att uppstå "i verkligheten" och det var intressant att testa hur hon skulle reagera under ordnade omständigheter.
Vi gick vidare och gjorde en övning där det fanns ett mål och Karin kastade två markeringar. Hund ett skulle ta den sist kastade markeringen, hund två den först kastade och hund tre dirigeringen, och så bytte vi platser.
De här övningarna är ju rätt påfrestande och stressande för hundarna, men förutom ofokuset i början så höll sig Mackan bra i skinnet och var koncentrerad.
Till sist fick vi gå på en linje. Det blåste hel storm på gärdet där vi gick, och även här fick hundarna omväxlande markeringar och skulle jobba på dirigering bakåt. Tanken var att vi skulle skicka rakt fram mot ett mål, blåsa stopp och vinkla höger mot ett annat, för att när den första dummyn var hämtad skicka rakt fram till det första målet. Mackan valde att inte höra min stoppsignal i blåsten (de andra två hundarna hade inga problem att höra sina mattars visselpipor) och fortsätta rakt fram (det var längre avstånd än vi brukar träna på - får jag skylla på det?). Efter det blev det bara kaos av det fortsatta dirigeringsarbetet, men jag är ändå nöjd med dagen.

En heldag i solen!

Det är härligt vårväder nu, med några plusgrader på dagarna och strålande solsken. Snöfallet dagen innan gjorde att det regnade glitter från träden och solen silade stålar ner till marken.

Dagens träning med M-kullen innehöll en långpromenad efter skytten, med markeringar, dubbelmarkeringar, riktat närsök, träning i att gå brevid ett annat ekipage och som vanligt en massa passivitetsträning.

Vi fick gå i par med Lina och Tuva, och det var jättekul att se hur mycket Tuvas avlämningar har förbättrats på två veckor sedan Lina började träna dem med hjälp av klicker.

Jörgen tyckte att Mackan var lite för lätt i rumpan vid markeringarna, men hon knallade inte på riktigt. Kanske är det dags att bromsa lite mer?

Det svåraste under den här övningen var det riktade närsöket som innehöll två apporter. Den första gick bra, men när jag skickade henne igen så susade hon vidare och utökade söket ganska rejält. Istället för att försöka blåsa stopp och sen närsöksignal kallade jag in henne och gick och satte henne med ryggen mot området och blåste närsöksignal där. Det funkade bra, hon förstod vad jag menade och sökte i det lilla området.

Anita hade lagt ett sök åt hundarna idag igen, denna gång på båda sidor om en skogsväg. Vinden blåste från ena sidan av vägen mot den andra, så på ena halvan av söket var det medvind och på den andra var det motvind.

Söket var helt dolt för både förare och hund och det fanns inga markeringar där vilten låg. Det var intressant att se henne jobba på två olika sätt beroende på hur vinden kom genom sökområdet. Som vanligt vid sök jobbade hon bra, och när jag agerade rätt kom vilten levererade i hand.

Hon gjorde ett litet rullningsförsök på en ganska äcklig fågel, men efter åthutning tog hon upp den och kom med den. Då såg ju jag att den var äcklig och såg nog konstig ut för den fågeln hamnade på marken.

Det som var jobbigast för Mackan med söket var att vänta på sin tur. Då var hon ganska uppvarvad, för hon kände dofterna från vilten och vid något tillfälle såg hon också Anita som var ute och motiverade hunden före. Men åtta vilt, fyra på var sida om vägen, hämtades i rask takt och med ett bra sökarbete - jättekul!

Sen fick vi fika i solen och därefter gick vi på linje i en solig backe. Anita kastade "fåglar" (små gröna med långa vita "stjärtfjädrar") som Jörgen sköt. Mackan fick inte hämta något alls, vilket var perfekt för hon varvade upp ganska mycket. Den här övningen var nog dagens bästa för oss på lång sikt, vi fick ett bra avslut där hon till slut satt helt lugn på linjen innan vi bröt upp och åkte vidare.

Min kollega Anna bor i Sigtuna och har en häst i ett stall där i närheten. Hon hade bjudit in mig att komma och rida på Prinsen, så vi for vidare ditåt. Jag vill minnas att Anita har berättat att Mackan har träffat en häst en gång tidigare. Hon tyckte det luktade spännande i stallet och gick runt och hittade lite att knapra på (jag tror det var tappade pellets till hästarna). Hon hälsade på Prinsen nos mot nos en gång, men sen var hon nöjd. Hon var så där otroligt stillsam som hon även är hos veterinären, så antagligen var det lite läskigt för henne. Jag parkerade henne i ett hörn i ridhuset medan jag red och hon satt där så fint och tittade på mig. Det är härligt att ha en hund som beter sig så, man kan verkligen ha henne med överallt!

Duvholmen i solsken

Idag blev det privatlektion igen, för att det andra ekipaget som skulle ha varit med blev sjuk (en tjej som tränar för Karin en annan dag i vanliga fall).
Vi började med ett sök, som Karin lade ut utan att jag fick titta på, med åtta dummies. Karin förklarade jättebra teorin bakom söket och vad man skall tänka på när man tränar sök. Hon tycker att man skall skicka rakt ut i området hela tiden när man tränar, och inte styra hunden, för att den skall lära sig själv att ta för sig ny mark och att söka av området på ett effektivt sätt. Naturligtvis styr man på ett prov eller vid en jakt om man vet ungefär var viltet ligger, men inte vid inlärningen. Hon brukar alltid lägga en apport på varje sida på den linjen föraren står på (nästan på den närmsta kanten av sökområdet alltså) så att hunden lär sig att det kan finnas där. Om hunden är snabb och springer långt ut hela tiden får man lägga apporterna närmare, och tvärt om ifall hunden håller sig för nära föraren. Hon påpekade också vikten av att inte hjälpa hunden i söket, som ju är ett självständigt arbete. Om hunden frågar vad den skall göra, svara inte utan avvakta och se om hunden återupptar arbetet när den fått fundera ett tag.
Sen gjorde vi en vänster-höger övning. Mackan satt i mitten och på var sida om henne stod en dummy upp i snön. Hon hade inte sett dem ställas dit. Sen kastades en störning rakt bakom henne, och jag skickade henne åt höger. När hon hämtat den och satt på ursprungsplatsen igen kastades den apporten ut igen som en störning, och jag fick skicka åt vänster.
Sen gjorde vi en övning som visade om hon gick på mitt tecken eller om hon gissade lite vad hon skulle göra. Karin lade ett mål med fyra dummies när Mackan såg på. Målet låg uppe på en kulle. Nedanför kullen går en gångväg och på andra sidan gångvägen finns en annan kulle, där vi fick stå och jag skickade henne rakt ut till målet. När hon kom tillbaks kastade Karin en störning till vänster om oss. Jag skickade återigen rakt fram till kullen. När den apporten var hämtad kastade Karin en till störning, åt höger den här gången, och jag skulle skicka rakt fram igen. Här sade Karin att jag skulle läsa av vad Mackan gjorde, om hon gick rakt fram utan tvekan skulle jag blåsa stopp och vinkla vänster till den första störningsmarkeringen. Men det här blev svårt för Mackan så jag fick skicka om några gånger innan hon gick upp till målet igen.
Till sist gjorde vi den klassiska höger-vänster övningen där man lägger ut en dummy brevid en mur eller ett staket (för att hjälpa hunden med riktningen litegrann). Vi använde den långsträckta kullen. Sen gick vi en bit längs kullens fot, satte henne där med sidan mot den utlagda dummyn, lade en annan dummy brevid henne som störning och skickade med vänster. När hon hade hämtad den låg ju störningen kvar, och då gick vi tillbaks till utgångspunkten och lade en dummy som störning och skickade åt höger istället.
Söket gick bra idag, men redan där blev hon lite trött. Höger och vänster gick inget vidare, och egentligen inte linjetagen heller. Fast vi fick ju några bra övningar med oss!

M-kullens kurs, tredje tillfället

Idag hängde Gunilla med för att gå passiv med Grappa, så vi hade sällskap i bilen - jättekul! Vi var fyra ekipage som jobbade idag: de övriga tre var Lotta med Duffie, Eva med Scott och Linnéa som hade med sig Doris, för Carron och de övriga har fått kennelhosta, och så ytterligare ett passivt ekipage, Bobo med Chech.

Dagens tillfälle innehöll två övningar. Vi började med att gå bakom skytten med lite kast och en markering och ett s.k. riktat närsök till varje hund. Varje ekipage gick två varv efter Jörgen, ett varv som första hund - alltså den som skulle jobba om Jörgen bestämde att hunden skulle apportera, och ett varv som andra hund sist i ledet och passiv hela tiden. Efter fikapausen fick hundarna göra ett nkl-sök med fem vilt och även här ett riktat närsök. Eftersom närsöket hade hamnat lite tokigt i vind så fick alla hundarna vittring på det medan de var i söket och hämtade även denna sjätte apport som ett vanligt sök.

Eftersom det var jag som initierade det här med riktat närsök genom att fråga vad det är för något skall jag försöka beskriva vad det är. Anita berättade att det tillkom när man tog bort dirigeringsövningarna i nkl, och det skall visa om man kan styra sin hund till ett visst område och få den att söka där. Det finns inte alltid med i nkl, det beror på provets upplägg. I dag var det i båda fallen en sökapport (dolt utlagd) ca 15-20 meter bort, och det gäller alltså att få hunden att söka åt rätt håll.

Mackan jobbade bra idag, hon var lugn och fokuserad bakom skytten. Vid det första kastet höll hon på att knalla, och jag har nog medvetet hållit henne lite i "framkant" för att inte låsa fast henne vid mig, men ett litet nej fick stopp på det här knallningsförsöket. Sen fick jag hämta apporten själv så hon fick ingen fördel av sin idé heller. Det var inga problem att få henne att hitta det riktade närsöket, hon gick åt rätt håll och sökte och fann.

I det stora söket med vilt gjorde hon precis vad hon skulle. Jag höll mig långt ifrån sökområdet medan de andra hundarna sökte och medan Anita lade ut söket åt oss, så hon gick helt på mina kommandon (och inte på vad hon sett andra göra). Hon gick ut på ny mark när hon hade hittat fåglar och det gick att skicka henne i olika riktningar. Avlämningarna var faktiskt helt okej också när det var vilt hon hämtade.

Avlämningarna med dummies är bättre än för länge sedan, men fortfarande osäkra. Här är Gunilla min bästa coach, för hon är som en regissör för mig och hur jag beter mig. Jag är säker på att det här kommer att fixa till sig, men jag är trött på att det tar så lång tid! (=jag letar efter "nyckeln" för hur jag får dem att funka, men har inte hittat den ännu.)

Jag fick också med mig detta från dagen: Tänk på vad det är du övar; övar du markeringar så skall du inte övergå till att ta in apporten som en dirigering, då lär sig inte hunden att markera utan den lär sig att du hjälper den om den glömmer var apporten hamnade.

Träning för Karin 8 mars

Idag var vi vid Duvholmen, och lade ut samma mål som förra gången plus ett som hundarna inte hade varit vid tidigare. Jag var jätteseg (trött kanske) och inte alls på alerten. Mackan har börjat löpa, men det märktes inte särskilt på henne. Vi skickade lite rakt och lite med stopp och tecken, precis som förra gången. Vi skickade från lite andra håll, bl.a. skulle hundarna först hämta vid ett mål, och sen skickas förbi/rakt över det målet vidare till nästa. Det gick bra att få iväg henne vidare, men när hon kom till det andra målet tyckte hon inte att hon hittade något där och susade vidare långt bort. Hon märkte väl att jag inte riktigt hängde med så hon tog chansen att springa lite.
Det helt dolda målet var intressant. Gunilla skickade Grappa först och vi tittade på, så hemligheten var ju avslöjad för Mackan, hon visste att det fanns något där. Karin pratade om hur man skall tänka när man skickar hunden och den inte vet vart den skall (när det inte är ett mål den skall till). När jag skickade Mackan så gick hon faktiskt jättefint ut på en ganska rak linje och kom rätt i vind så jag bara stoppade och bad henne söka åt rätt håll, och så hittade hon bollen.
Sen fick vi lite specialhjälp med avlämningarna och jag tror att Mackan förstod vad vi ville.
Höger och vänstertecken har vi inte hunnit testa så mycket, men jag gick ut i går för att bara testa Anitas teorier om hur jag skall skicka. Jag lade fyra apporter vid ett mål vi brukar använda här i närheten. Jag tror att hon gick iväg lite lättare än tidigare. Höger gick bättre än vänster, men det är antagligen för att vi tränat vänster mest, och därför har hon låst sig mer på det kommandot.
Läxa från Karin till nästa gång är att göra några "ut" på promenaderna och det går ju bra att kombinera med höger och vänster, så det får nog bli lite lätt promenad-teckenträning i några dagar.

M-kullens kurs, andra tillfället

Dagens bild är av Carron. Jag har en bra kamera och jag skulle gärna vilja ta actionbilder på hundar i full fart, men jag har inte räknat ut hur jag skall ställa in den ännu. Får väl ta en titt i instruktionsboken antar jag.
Idag gick tre timmar i skogen jättefort. Anita pratade mycket om hur hundar lär sig saker i jämförelse med vad vi tror att vi lär hundarna. Det var jätteintressant och några ljus gick upp för mig beträffande mina höger/vänster-kommandon som ju inte funkar något vidare. Anita hade analyserat oss sedan förra veckan, och vi (jag! inte hunden) fick med oss en del att tänka på. Det skall bli kul att testa teorierna när vi är ensamma, men kanske borde jag låtsas-skicka en väska eller en familjemedlem innan jag testar med hunden. Det är svårt att bryta invanda mönster (titta inte på hunden utan titta på målet, skicka med det utökade kommandot vänster-ja/höger-ja ett tag, INTE berömma att sitta still och titta åt vänster/höger).
Vi testade att skicka hundarna med bara handtecken respektive bara kommandoord. Jag testade ett ut med bara handtecken, och det funkade bra. Vi fick också gå fot bakom skytten Jörgen. Mackan hade en bra balans mellan att ha koll på mig och att ha koll på vad Jörgen gjorde, så det kändes helt okej. Det var faschinerande att se att Mackan, efter att ha varit med en gång på jakt, hade total koll på vart hon skulle titta. Hon tittade i pipans riktning efter fågel och hare. Fantastiskt vilka slutsatser de drar, och så fort!
Efter fikapausen fick vi gå på linje. Jörgen sköt och Anita och Jörgen kastade apporter. Även här hade Mackan fokus på Jörgen hela tiden. Mest spännande var det när han sköt och sen kastade Scotts naturtrogna foam-and. Hon höll sig i skinnet och följde mitt ben jättebra, inga tendenser till knallning.
Till följande tillfällen har Anita utlovat nkl-träning med vilt. Det skall bli spännande och är nyttigt för oss, Mackan brukar bli lite mer upptrissad av vilt än av dummies.

Träning för Karin 1 mars

Efter en vilodag var det dags för dirigeringar idag igen. Vi lade ut målen blint, dvs hundarna fick sitta i bilarna medan vi lade ut dummies på samma ställen som förra gången. Sen hämtade vi dem och satte igång. Efter att ha skickat på tre av målen för att se att de kom ihåg dem började Karin trixa till det. Vi fick bland annat skicka ut-stopp-vänster resp -höger. Vi fick testa att stå brevid varandra hund-förare-hund-förare. En av oss fick först en markering som skulle hämtas in, sedan skickades den andra hunden på en dirigering som gick över stället där markeringen föll. Nästa gång var markeringen istället en störning och den första hunden fick gå på en dirigering medan hund två höll markeringen i minnet.
G&G är klart duktigare, men vi utvecklas och är inte alltför långt efter. Mackan gör fel ibland, men idag kändes det okej, det som utvecklar henne är ju när jag förmedlar till henne vad jag menar och vad jag inte menar. Det känns som vi tagit ett jättekliv framåt de senaste veckorna, och det är jättekul att få träna tillsammans med ett ekipage som är lite bättre och där jag tror att vi har samma inställning till träningen.
Jag skall försöka ta det lite lugnt med träningen emellan Karin-tillfällena och Anita-tillfällena under de här veckorna när vi har två aktiviteter i veckan som är jobbiga för Mackan. Jag kan se att hon har varit orolig när hon har varit ensam hemma och jag tror det beror på att det händer så mycket hela tiden när någon är med henne, så kontrasten till att vara ensam blir stor. Så lite tråkighetsträning för henne och mig blir nog bra. Jag försöker också få henne att lägga sig och koppla av när vi är hemma och inte hålla koll på mig hela tiden (det ni! det tog några månader efter att Håkan talade om det för oss på FART-testen, men nu inser jag hur rätt han har).

Träning för Karin 27 februari

Vi flyttade ju tisdagens träning till idag istället, och mitt på dagen sågs vi vid det vanliga stället på Elfvik. Idag hade Karin förberett nya mål, så båda hundarna fick följa med och se var hon lade ut dummies. Sedan skickade vi växelvis på dessa nya mål och blandade med en kastad markering till den ena hunden, som fick hålla kvar den i minnet medan den andra fick gå på ett ut. När markeringen var hämtad fick samma hund gå över området där markeringen föll och vidare till ett mål som låg i linje bakom det. Vi skickade även med ett linjetag mot ett tömt mål, blåste stopp och vinklade höger till ett annat mål. Båda hundarna fick också lite kluriga enkelmarkeringar som föll uppe på kullar och på andra sidan en gles skogsdunge. Vi avslutade med att skicka ett låååångt linjetag mot det allra först utlagda målet, men från ett annat håll - diagonalt över hela området. Den spikade hon och gjorde som grädde på moset en utmärkt avlämning. Allt funkade bra idag, förutom ett stopp som var väldigt tveksamt. En timme gick oerhört fort i detta trevliga sällskap.
Just nu är det jättekul att tänja gränserna och se vad jag och hunden klarar. Och jag har den senaste veckan insett hur oerhört viktigt det är hur jag tänker och känner mig. Om jag är lugn och säker så går det hur bra som helst.
På tisdag skall vi ses på samma ställe igen, och då skall vi göra om samma övningar med dolda mål. Jag skulle egentligen behöva träna lite stoppsignal och lite höger o vänster, men nu har vi tränat två dagar i rad, så i morgon har Mackan officiell vilodag.

Kurs för Anita N med M-kullen

Anita, vår fantastiska uppfödare, har ordnat en kurs på 6 gånger för de ekipage från Mackans valpkull som vill gå. Idag möttes vi för det första tillfället. Vädret var okej, runt noll grader och mulet. Rena värmeböljan om man jämför med senaste veckans temperaturer på mellan 10 och 20 minusgrader.
Denna första gång fick var och en önska lite om innehållet i kursen, och Anita hade förberett några övningar från basic-nivå och uppåt för att se lite var vi alla står i träningen.
Vi gjorde en enkelmarkering, en dubbelmarkering på ett annat ställe, ett "suddigt" linjetag till området där enkelmarkeringen föll (dvs dummierna hade legat där sedan innan vi gjorde dubbelmarkeringarna), en övning där vi fick välja svårighetsgrad litegrann där jag kallade in hunden från området där dummyn låg och blåste stopp halvvägs in och därefter gick 90 grader så att jag skickade tillbaka ut till området med ett vänster, och sist en övning där fyra hundar jobbade (nästan) samtidigt på linjetag och två stod passiva.
Mackan och jag skötte oss båda bra, förutom att jag i början tappade lugnet litegrann vilket direkt sänkte kvaliten på avlämningarna och Mackan som inte vågade gå åt vänster - som vanligt - så dessa två saker blev vår läxa till nästa gång.

Tisdag = träningsdag

men inte idag - Karins valpkull nr två inom två veckor föddes i natt, så träningen blev flyttad till söndag istället. Och det var kanske lika bra för träningskompisen Gunilla fick barnens magsjuka och gjorde inte många knop. Så istället för dirigeringar på Elfvik blev det lunchprommis med tre labbar på andra änden av ön.
Snöfall, runt -6 och tre hundar runt benen. Då känns det att en hund inte är tillräckligt. Just nu räcker det med en hund, men om några år hoppas vi på en till. Kanske dyker det upp en lika mysig omplacering då?

Dolda dirigeringar

Förra tisdagens träning innehöll höger- och vänsterskick, Gunilla & Grappa, lite skäll på mig för att jag är för mesig och lite omständig vilket gav mig en del att tänka på. Dessutom fick vi (jag och Mackan) hemläxa: några vanliga raka skick i rask takt på de numera kända målen längst ut på Elfvik att utföras på lördagen och samma mål, fast dolda nu idag på söndagen.
Idag hade vi turen att få göra läxan tillsammans med G&G, vilket alltid höjer nivån en bit. Vi möttes och lät hundarna rasta sig medan Gunilla planerade träningen. Ja, jag hade också försökt planera men jag var inte alls på den detaljnivån som G var - nåt att träna på alltså. Sen satte vi hundarna i bilen och lade ut målen. Planeringen fortsatte under tiden, och när vi hämtade ut hundarna fick jag skicka Mackan först på ett av målen för att det verkligen skulle vara dolt. Hon gick iväg som en raket helt utan tvekan och hittade precis som vi hade planerat. Häftigt!
Gunilla skickade mot kastade markeringar och blåste stopp och vinklade mot de dolda målen. Det gick superbra för henne och Grappa idag. Det gick bra för oss också, inga problem att gå till något av målen. Höger och vänster gick bättre idag. Jag har ändrat mitt sätt att ge kommandot lite grann, och det kanske funkar. Nåväl, ny träning på tisdag och då får vi se vad Karin säger. Hon brukar få ner en på jorden.

Träningsuppstart för våren

Idag har vi haft första träningen med Karin för våren. Kul att vara igång med träningen "på riktigt". Idag var vi ensamma så det blev som en privatlektion. Vi körde lite tecken för att Karin skulle få stämma av hur vi låg till och så fokuserade vi på avlämningarna. De gick mycket bättre än i höstas, vilket var kul, men vi fick lite att fila på. Dessutom ville Mackan inte gå åt vänster. Lite komiskt nästan: Hon hade gått på ett vanligt linjetag till stället innan, och nu satt hon med sidan mot målet. Jag skickade och hon mindes inte utan gick iväg men snett åt fel håll. Satte henne igen och nu ville hon inte gå iväg alls. Jag flyttade henne närmare och närmare tills vi var kanske 10 meter ifrån. Då gick hon tveksamt ut och så hittade hon dummyn. Jag kastade ut den igen medan hon såg på och så gick vi tillbaks till stället där vi började. Jag försökte skicka henne åt vänster men hon satt som fastvuxen. Då satte Karin sin lilla 9-månaders två meter från Mackan med ryggen mot målet och skickade med ut. Nu blev Mackans hals en halvmeter lång. Fick hon ta den?? När Phoebe lämnat av kastade Karin ut dummyn igen, till samma ställe. Nu då? Skickade Mackan som fortfarande satt på samma plats, men samma sak igen! Fastvuxen i marken. Jag fick peppa henne ordentligt för att hon skulle gå iväg. Det handlar ju inte om att hon inte vet var dummyn är, utan något annat. Hon kanske inte tror att jag menar allvar?
Övriga tecken funkade bra, och minnet och nosen funkade också bra. Höger provade vi inte. Höger och vänster blev läxan till nästa gång.
Eftersom vi har lagt kursen vid 10 så fick jag se det vårlika vädret idag. Solen sken från klarblå himmel, det rann vatten på vägarna och fåglarna kvittrade.

Främmande föremål

Idag efter vår helgmorgonprommis med bästa grannen S och dvärgschnauzern Frida gick det att få tag på det som satt i Mackans tass. Erik hjälpte mig att lysa med en bra ficklampa och Benjamin höll undan Mackans tår och jag drog med pincett ut denna ca 1,5 cm långa tagg!
Hon är helt fantastisk Mackan, när man gör sånt här. Hon låg helt stilla och lät oss hålla på, och sade ingenting när vi drog ut taggen. Den här tilliten till att vi hjälper henne har hon haft ända sedan hon flyttade hem till oss. Jag tvättade såret, men hon verkar fortfarande inte ha ont på något sätt. Jag håller naturligtvis noga koll på om det skulle bli en infektion i såret, jag vet att det är extra stor risk med sticksår, och naturligtvis ännu mer i foten.
På eftermiddagen gick vi ut och tränade lite medan det fortfarande var ljust. Vi gjorde några linjetag över isen på sjön. Min tanke är att jag skall träna in några mål på andra sidan sjön (det är kanske 100 meter tvärs över där) och sen kunna skicka på samma mål när det är vatten och simvänligt istället för is. Det funkade riktigt bra idag, fast det var halt. Mackan kollar inte alltid vart jag pekar, utan tänker själv och går ofta på fel mål, så det tränar vi på att förbättra.
Jag har lärt mig att berömma vid rätt tillfälle, och det ger utdelning på avlämningarna som faktiskt börjar gå bättre och bättre. Vi har haft problem både med att hon släpper och att hon ibland vill behålla föremålet. Det är ju problem åt båda hållen, så kombinationen har varit svår för mig att lösa. Det är tydligt att hon nu förstår ordet "loss" och även "håll", men det är jobbigt för henne när jag säger "håll" när hon är nära mig så det har funkat bättre att bara vänta tyst tills hon har gett mig föremålet och sedan berömma. Det känns som jag har fått "loss" till ett positivt kommando.
Innan linjetagen lade jag ut ett sök. Hon fick titta på. När vi gick förbi området på väg tillbaks igen kom hon tydligt ihåg bollarna som låg där, och hon sökte jättefint och hittade snabbt de fyra första. Den femte fick hon leta efter ett tag, och hon sökte med hög intensitet utan att tröttna. Det är så kul att träna just nu, Mackans motivation är verkligen hög.
Nu ser vi fram emot att börja träna för Karin igen, och naturligtvis även kursen vi skall gå för Anita. Gunilla och jag har tillsammans bokat in några dagar hos Håkan och Karina, så så småningom vågar jag nog anmäla oss till nkl :)

Hälsostatus

Vår förra hund fick ett hårt kex varje kväll och hade fina vita tänder livet igenom. Mackan verkar inte ha lika "bra" tänder, så jag har börjat träna tandborstning. Än så länge borstar jag med en fuktad trasa, men min plan är att hon skall lära sig stå ut med riktig borstning med tandborste. När vi kommit så långt skall jag ta henne till veterinären och låta dem göra ren tänderna och sen hoppas jag att tänderna skall må bra med hjälp av daglig borstning.
Vi tror att ett löp kommer inom kort. Det är väl därför hon har fällt pälsen och den nya tjocka växer fram. Jag har också noterat lite mer frekvent kissande på promenaderna. Om det stämmer så löper hon med 5-6 månaders mellanrum, vilket kan kännas lite för ofta för en hund med avelsspärr men är antagligen helt normalt.
Sen har hon ett föremål i en trampdyna igen! Puh! Just nu sitter det strax under huden så att man kan skönja det där inne. Hon haltar inte och har inte ont. Vi väntar på att det kommer ut av sig självt, om det inte skulle bli plötsligt sämre. Vi har ju (tyvärr) erfarenhet av att sköta tass-sår sedan förra vändan i vintras.

Dagens bild

Tog en bild medan vi väntade på dottern som var på skridskoskola. Om man jämför med bilden ovan ser man att pälsen är tjockare nu. Och visst ser hon lite äldre ut?

Vinterhund?

Vi är ju nu i slutet av januari strax efter midvintern och går antagligen mot varmare tider så småningom. Mackan tror tvärt om och håller på att få päls! Hon som bara haft några strån lite glest sådär innan, håller på att få tät mjuk fin päls. Och den nakna magen är klart mer skyddad mot kylan än för några månader sedan. Mysigt tycker vi som får klappa henne!

Vilken hund!

Mackan och jag har varit med som praktikanter på fasanjakt idag. Vi har gått brevid Jörgen och Mackans mamma Guinness och provat på att apportera "på riktigt".
Morgonen började tidigt - redan klockan åtta var vi på plats, och blev bjudna på morgonfika medan alla samlades och genomgång av dagen hölls. Vi skulle först gå som drevkarlar i ett rådjursdrev och sedan jaga fasan i några olika såter, idag enbart fasantuppar.
Rådjursdrevet gick genom en tät skog i knähög snö i några minusgrader. Mackan fick sitta i bilen och spara på krafterna. Alla som gick i drevet kom ut på andra sidan skogsdungen sjöblöta, det var jättejobbigt! Fyra rådjur och en hare fälldes, och sen promenerade vi tillbaka till bilarna och tog ut hundarna.
Första såten var en holme på en åker. Jörgen och jag fick stå långt bakom skyttarna. Någon enstaka fågel flög åt vårt håll och Mackan pep lite och verkade ha lite tråkigt. Varken Guinness eller Mackan fick apportera något alls. Mackan verkade inte fatta vad vi höll på med och satt och tittade åt fel håll.
Sen flyttade vi oss och både skyttar och hundförare stod runt en kulle med lite skog och några hus. Här var det ganska många träd där vi stod och det sköts inte särskilt många fåglar åt det håll där vi var. Två fåglar träffades och föll bakom en liten häck. Jörgen skickade Guinness på en fågel som hon hade markerat, men hon kom tillbaks tom. Efter att denna såt var avslutad gick vi runt dungen bakom oss och sökte av den från andra sidan, eftersom vägen gick strax bakom den. Peter W:s hund Higgins hittade den ena fågeln, och sen såg vi var den andra låg. Den fick Mackan hämta i ett litet mini-sök. Efter lite virr hittade hon den, plockade försiktigt upp den ur gropen där den låg och lämnade av fint till mig.
Jörgen tog ett kort av oss med vår allra första varma fasan!
Sen bjöds vi på lunch i magasinet. En god soppa med härligt hembakt bröd och en kaka till kaffet.
Efter lunch skulle Jörgen och jag stå med bakskyttarna bakom drevet. Vi fick skjuts på flaket till en pickup där totalt 8 människor och 6 hundar trängde ihop sig. Lite för trångt tyckte Mackan som upplevde detta som dagens värsta händelse.
När vi ställde oss bakom skyttarna hörde jag på jaktradion någon som frågade om vi hade några apportörer vid bakskyttarna. Ja, vi har två stycken blev svaret. Det betydde att vi alltså räknades som en apportör!
Vi hade inte förväntat oss särskilt mycket fågel. Men plötsligt började det falla fasaner. Skicka Mackan! sade Jörgen när han såg att hon hade markerat. Visst! Hon stack iväg och hämtade en. Och så började det regna fasaner! Jag skulle markera åt höger och Jörgen åt vänster, om det hände mycket på samma gång. Jag skickade Mackan åt höger på ett sök, eftersom jag sett att det fallit mer fågel och Jörgen hejade på. Sen, när vi så småningom fick in en fågel till var Jörgen försvunnen. Jaha, då fick jag försöka bedöma själv vad jag skulle göra. Jag skickade henne på sök igen, och hela tiden föll det fågel nedåt min flank. En gång föll en några meter framför henne medan hon sökte.
Nån stans här brann det i huvudet på henne. Det här var ju fantastiskt kul tyckte hon! Då tog vi en liten paus på Jörgens inrådan tills hon var kontaktbar igen. När skyttet var över lät jag henne fortsätta söka, men nu var hon slut och nosen var inte riktigt på. Totalt på den här såten tror jag att hon hämtade åtta fåglar, varav fyra skammade. Jag apporterade två som hade dykt ner precis brevid varandra i snön. Totalt bar Jörgen och jag hem 18 tuppar från den här såten.
Det som var kul här var att även när hon var trött så tog hon mina kommandon. Jag stoppade henne från att gå efter en fågel som jag trodde var oskadad, som Jörgen senare berättade var påskjuten och saknade stjärtfjädrar (Lisa hittade den på eftersöket sedan), och hon lyssnade på mig. Hon skrämde också upp två som verkligen var oskadade, men gick bara efter dem några meter sedan jag sade nej. Hon var tyst, vad jag hörde.
Sedan jagades en såt där fåglarna från vår vinkel kom flygande över taket på ett hus. Det föll ganska mycket fåglar nedanför den backe vi stod vid. Hundar skickades kors och tvärs, och Mackan var intresserad och markerade och följde de andra hundarnas jobb, och satt helt tyst brevid mig. Nu hade hon förstått vad det hela gick ut på! När den såten var avklarad hade Jörgen och jag markerat en fasan som låg kvar. Jag skickade Mackan på ett sök, och hon hittade den direkt, men tittade bara på den och fortsatte framåt i snön. Jag stoppade henne och skickade henne igen, och då tog hon upp den.
Totalt sköts det idag 188 fasantuppar, 4 rådjur och en hare. Här brevid syns viltparaden framför ett av de charmiga husen.
Väl hemkommen var Mackan så trött att hon fräste ifrån mot bästa kompisen Grappa. Hon ville bara sova.