Vilken hund!

Mackan och jag har varit med som praktikanter på fasanjakt idag. Vi har gått brevid Jörgen och Mackans mamma Guinness och provat på att apportera "på riktigt".
Morgonen började tidigt - redan klockan åtta var vi på plats, och blev bjudna på morgonfika medan alla samlades och genomgång av dagen hölls. Vi skulle först gå som drevkarlar i ett rådjursdrev och sedan jaga fasan i några olika såter, idag enbart fasantuppar.
Rådjursdrevet gick genom en tät skog i knähög snö i några minusgrader. Mackan fick sitta i bilen och spara på krafterna. Alla som gick i drevet kom ut på andra sidan skogsdungen sjöblöta, det var jättejobbigt! Fyra rådjur och en hare fälldes, och sen promenerade vi tillbaka till bilarna och tog ut hundarna.
Första såten var en holme på en åker. Jörgen och jag fick stå långt bakom skyttarna. Någon enstaka fågel flög åt vårt håll och Mackan pep lite och verkade ha lite tråkigt. Varken Guinness eller Mackan fick apportera något alls. Mackan verkade inte fatta vad vi höll på med och satt och tittade åt fel håll.
Sen flyttade vi oss och både skyttar och hundförare stod runt en kulle med lite skog och några hus. Här var det ganska många träd där vi stod och det sköts inte särskilt många fåglar åt det håll där vi var. Två fåglar träffades och föll bakom en liten häck. Jörgen skickade Guinness på en fågel som hon hade markerat, men hon kom tillbaks tom. Efter att denna såt var avslutad gick vi runt dungen bakom oss och sökte av den från andra sidan, eftersom vägen gick strax bakom den. Peter W:s hund Higgins hittade den ena fågeln, och sen såg vi var den andra låg. Den fick Mackan hämta i ett litet mini-sök. Efter lite virr hittade hon den, plockade försiktigt upp den ur gropen där den låg och lämnade av fint till mig.
Jörgen tog ett kort av oss med vår allra första varma fasan!
Sen bjöds vi på lunch i magasinet. En god soppa med härligt hembakt bröd och en kaka till kaffet.
Efter lunch skulle Jörgen och jag stå med bakskyttarna bakom drevet. Vi fick skjuts på flaket till en pickup där totalt 8 människor och 6 hundar trängde ihop sig. Lite för trångt tyckte Mackan som upplevde detta som dagens värsta händelse.
När vi ställde oss bakom skyttarna hörde jag på jaktradion någon som frågade om vi hade några apportörer vid bakskyttarna. Ja, vi har två stycken blev svaret. Det betydde att vi alltså räknades som en apportör!
Vi hade inte förväntat oss särskilt mycket fågel. Men plötsligt började det falla fasaner. Skicka Mackan! sade Jörgen när han såg att hon hade markerat. Visst! Hon stack iväg och hämtade en. Och så började det regna fasaner! Jag skulle markera åt höger och Jörgen åt vänster, om det hände mycket på samma gång. Jag skickade Mackan åt höger på ett sök, eftersom jag sett att det fallit mer fågel och Jörgen hejade på. Sen, när vi så småningom fick in en fågel till var Jörgen försvunnen. Jaha, då fick jag försöka bedöma själv vad jag skulle göra. Jag skickade henne på sök igen, och hela tiden föll det fågel nedåt min flank. En gång föll en några meter framför henne medan hon sökte.
Nån stans här brann det i huvudet på henne. Det här var ju fantastiskt kul tyckte hon! Då tog vi en liten paus på Jörgens inrådan tills hon var kontaktbar igen. När skyttet var över lät jag henne fortsätta söka, men nu var hon slut och nosen var inte riktigt på. Totalt på den här såten tror jag att hon hämtade åtta fåglar, varav fyra skammade. Jag apporterade två som hade dykt ner precis brevid varandra i snön. Totalt bar Jörgen och jag hem 18 tuppar från den här såten.
Det som var kul här var att även när hon var trött så tog hon mina kommandon. Jag stoppade henne från att gå efter en fågel som jag trodde var oskadad, som Jörgen senare berättade var påskjuten och saknade stjärtfjädrar (Lisa hittade den på eftersöket sedan), och hon lyssnade på mig. Hon skrämde också upp två som verkligen var oskadade, men gick bara efter dem några meter sedan jag sade nej. Hon var tyst, vad jag hörde.
Sedan jagades en såt där fåglarna från vår vinkel kom flygande över taket på ett hus. Det föll ganska mycket fåglar nedanför den backe vi stod vid. Hundar skickades kors och tvärs, och Mackan var intresserad och markerade och följde de andra hundarnas jobb, och satt helt tyst brevid mig. Nu hade hon förstått vad det hela gick ut på! När den såten var avklarad hade Jörgen och jag markerat en fasan som låg kvar. Jag skickade Mackan på ett sök, och hon hittade den direkt, men tittade bara på den och fortsatte framåt i snön. Jag stoppade henne och skickade henne igen, och då tog hon upp den.
Totalt sköts det idag 188 fasantuppar, 4 rådjur och en hare. Här brevid syns viltparaden framför ett av de charmiga husen.
Väl hemkommen var Mackan så trött att hon fräste ifrån mot bästa kompisen Grappa. Hon ville bara sova.