I torsdags kväll ringde Peter Söderberg, provledare för Bro-provet och berättade att jag som stod som fjärde reserv till söndagens nkl skulle få chansen att starta på lördagen, efter alla ökl-hundar eftersom det blivit strykningar där. Tre nkl-hundar hanns med på lördagen.
Jag hittade dit, hittade även till själva provplatsen genom att följa snitslarna genom en slyskog och hade anmält att jag var där och hunnit fika i bakluckan för att få Mackan att koppla av lite. Lite lätt förvirrad - hur lång tid tar allt, när skall jag starta, blir det för varmt i bilen mm. - gick jag upp till samlingsplatsen för att observera lite. Då såg jag en bekant figur komma genom slyskogen - Jörgen! Perfekt tajming! Fast naturligtvis helt oplanerat, han skulle komma och titta på hundarna och på Anita som var domare, men jag fick ju någon att ställa alla nybörjarfrågor till och någon som trodde på mig. Bättre sätt att hålla mig lugn kan jag inte komma på.
Mackan satt i bilen och väntade med rutorna nedvevade. Vi har beställt grindar, men det är ganska lång leveranstid innan vi får dem. Det var soligt men inte så varmt i skuggan där bilen stod, så temperaturen i bilen var helt okej. Vi hann se sista ökl-paret gå sitt prov och sedan hämtade jag hunden och vi gick bort till nkl-rutan som låg längre bort från bilarna.
Vi fick en genomgång av provet av Anita, och så startade första hunden. Jag startade som nr 2. Mackan varvade upp litegrann och kunde inte riktigt gå fot ordentligt tyckte jag. Ingen större fara dock.
Så var det vår tur. Vi började med två enkelmarkeringar på land med kråkor. Som hon brukar tog hon någon extra sekund på sig innan hon lyfte den första kråkan, och jag peppade på henne lite. Hon markerade fint och levererade i hand.
Sen var det dags för söket. Det var ett område mellan en strand och ett tätt buskage, och området nåddes genom att passera ett brett vattenfyllt dike. Jag stod alltså på andra sidan diket, och vinden blåste svagt från vattnet. Medan ökl-hundarna gick var det i princip helt vindstilla. Jag skickade Mackan som tog ett stort hopp över vattnet och trevade sig iväg i området. Jag tyckte det tog en evighet innan hon hittade första viltet, som blev en and från vattenbrynet. När jag skickade iväg henne igen kraschade hon iväg ut till strandkanten och vattnet igen och kom till och med så långt ut att hon simmade i vattnet. Hon vände dock in igen och hittade en blöt and till. Den lade hon ner 10 meter ifrån mig och skakade sig, innan hon kom in med den. Nu fick vi lov att flytta fram till andra sidan diket, och det gjorde det klart lättare att skicka iväg Mackan. Hon sökte vidare och det kändes som allting tog jättelång tid för henne och hon snurrade fram och tillbaka. Antagligen var det svårt att få vittring eftersom många fåglar låg mellan vinden och buskaget och vinden var svag. Det kom dock in en fågel lite då och då, en torr and, en trut och en kråka tror jag.
Rakt framför mig låg en kanin, det hade Anita berättat och snitseln syntes tydligt. Men Mackan gick varje gång antingen åt höger eller åt vänster, aldrig rakt ut när jag skickade henne. Och så rundade hon buskaget och försvann in bakom det och var borta länge och väl.
Vi hörde henne hela tiden, hon rörde på sig, och till slut började jag undra om hon försökte gå igenom buskaget från baksidan, för så låg vittringen från kaninen. Hur som helst så kom hon fram igen och gick och satte sig brevid Anita! Då kallade jag in henne och så sade Anita att hon hade tagit alla vilt utom en fågel långt ut som hon inte fått vind på, och så kaninen. "Det ligger en kanin där vid snitseln. Kan du skicka din hund till området och hålla den där?" Jaha, här kom det riktade närsöket som vi skrattat åt och tränat på innan. Och jag hade redan försökt skicka henne med "sök" ut dit och hon vek hela tiden av åt olika håll, så jag valde ett linjetag i stället.
Och det funkade. Hon gick ut bra, men lite för kort. Jag försökte med närsök, men hon vek av åt vänster. Stopp och höger. Närsök. Men nu vek hon av åt höger i stället. Stopp och vänster. Och nu fick hon vittring på den och kom in med den. Så var söket klart, men hur hade hon egentligen jobbat? Jag var väldigt osäker på vad Anita skulle säga.
Så fick vi två enkelmarkeringar på vatten, först en and på blankvattnet lite åt vänster. Hon simmade fint och hämtade, men valde att kliva upp på stranden en bit ifrån mig, så att hon behövde hoppa i vattnet igen för att komma till mig. Stor risk för skakning kände jag och klämde i med ett "håll" när hon kom upp ur vattnet första gången. Och jag fick fågeln i handen. Den andra markeringen var en trut i vasskanten lite åt höger och den kom in utan problem.
Så fick vi lite muntlig kritik: "Här såg vi en liten tik som jobbade bra och löste sina uppgifter på ett fint sätt. Hon började lite trevande i söket, men fick upp farten och hittade de flesta vilten." ungefär. Inget som avslöjade vad vi skulle få för pris. Anita berättade att hon också trodde att hon hade försökt ta sig igenom buskaget från baksidan.
Jörgen tyckte att vi hade skött oss bra, men att jag hade gjort vissa saker som jag inte brukar göra och att jag hade lite för bråttom att skicka ut henne igen i söket.
Vi satt passiva under nästa hunds första två markeringar och det var som valigt inga problem. När hon ser att någon annan hämtar markeringarna slappnar hon av och liksom ser ut att tänka "jaha, den var inte min".
Sen väntade vi och väntade och till slut var det dags för prisutdelning. Och det visade sig att vi hade fått ett förstapris! Fantastiskt roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar