I tisdags var vi i skogen och tränade linjetag. Kul, och svårt! Det märks också att Mackan tror att hon vet bäst själv, så när hon har glömt eller tror nåt annat än vad jag menar så blir det svårt. När hon minns och tror rätt så går det som tåget, men här har vi alltså något att lära; "människan vet var grejen finns, lita på henne!"
Karin försökte också förmedla till oss hur hon ser på naturen, var det finns roliga och utmanande övningar att lägga till hundarna, vilka svårigheter som finns i naturens former. Det här är det svåra med hundträningen för mig, att se möjligheterna i omgivningen och hitta på roliga övningar. Det är lätt att det blir samma gamla vanliga hela tiden, men jag antar att man lär sig med tiden.
Dagens höjdpunkt var ett skick ner för en backe där vi som stod kvar på krönet snabbt blev dolda för hunden som sprang ner i skogen. Mackan gick rakt i början men svängde av åt vänster nere i skogen. Jag blåste stopp och hon stannade och så vinklade jag henne åt höger, och hon gick iväg och kom rätt och hittade. Kul att hon faktiskt tog mina tecken, det är ju inte alltid det blir så ;-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar