På annandagen åkte hela familjen Lilja till Lilla Träskaten, en liten kort resa från mormors landställe vid Strängnäs, för att träna hund tillsammans med kennelföräldrarna Jörgen och Anita och alla i Thorsvi-familjen som ville komma.
Anita började med att dela ut lite grattisar till duktiga ekipage; Linnéa som vann nkl på WT:t på Lidingö med Scott, Lotta som vann ekl på WT:t hos flatklubben helgen efter med Chelsea och även till Micke med Cayenne och Mackan och mig som tagit våra ettor i nybörjarklass på B-prov. Grattis säger vi också!
Solen sken på oss och det var ganska varmt och skönt där det inte blåste.
Vi började träningen med att gå på linje 4 ekipage i taget. När man fått en apport blev man utbytt. Vår första apport blev en markering som hamnade rakt fram nere i ett dike. Mackan jagade på ett tag, inte helt koncentrerat, innan hon hittade den utan min hjälp. Anita meddelade att med en mer rutinerad hund hade man gått in ganska tidigt och styrt upp det hela.
Vår andra apport blev en minnesmarkering, som föll rakt fram, en bit längre bort än diket. Efter att den föll fick Peter med sin hund ta in en dirigering som var förberedd sedan tidigare. Mackan tittade jättemycket på honom när han dirigerade och blåste på sin hund, så minnet var klart försvagat när jag skickade henne. Hon kom ut ungefär till diket, men kom liksom inte loss därifrån när jag försökte dirigera henne längre ut. Jag gick ut och tog med henne förbi stället där hon fastnat och då gick det bättre.
Vår tredje apport före lunch blev en dirigering, och den gick jättebra. Anita och Jörgen hade förberett många dirigeringsområden i olika svårighetsgrader, och den vi fick var naturligtvis inte svår, men den var ju okänd för Mackan. Hon gick riktigt bra ut på min linje och hittade en kaninboll. Kanhända kollade hon in om det fanns flera fina bollar innan hon kom in med den, men vi jobbar på att minska de tendenserna.Så fick vi då lunch. Jag var superhungrig och det mesta smakar ju bättre då, och särskilt om man äter utomhus, men Jills potatisgratäng i kombination med varmrökt lax och en härlig sallad intaget i solskenet var helt fantastiskt gott!
Efter lunch fick alla varsin sista apport på samma äng där vi började dagen. Vår blev en markering som hamnade i skogskanten, bara 5-10 meter längre bort från oss än markeringen två hundar före, så åter igen fastnade Mackan lite för nära mig och det var svårt att få loss henne. Jag gick ut en bit på ängen för att få en annan vinkel, och skickade om henne med ett linjetag. Hon tog mina tecken, men lite segt. Efter att jag blåst närsök på fel ställe fick vi till slut koll på var den låg och fick in den.Sen förflyttade vi oss till en översvämmad kohage, där Anita och Jörgen lade ut en massa apporter i ett sökområde som låg på andra sidan det översvämmade området. Översvämningen dolde dessutom ett djupt dike där hundarna fick simma. Nu jobbade vi också 4 ekipage i taget. Varannan gång fick en hund hämta en lång markering på andra sidan översvämningen och varannan gång fick en hund hämta en apport i sökområdet, efter att först ha blivit skickad på ett långt eller kort linjetag, beroende på utbildningsnivå.
Vi började med en dirigering, som först såg ut att gå bra, men när jag försökte lägga på ett "sök" när hon var i området vände hon tillbaks mot mig. Jag fick dock stopp på henne och ut henne en bit igen, och så hittade hon en apport. Varje gång vi lyckas med en dirigering tror jag att hon litar mer på att jag faktiskt vet var grejerna finns.Vår markering gick helt klockrent. Mackan höll fokus på var apporten hade landat, och höll sin linje spikrakt även efter att hon simmat över diket, och spikade markeringen.
Barnen roade sig med att klappa valpar, mest lilla Virvla som blev ordentligt barntränad. Även Carron som först blev lite rädd för barnen ändrade åsikt och tyckte till slut att barnen var riktigt intressanta och förstod att de delade ut godsaker. Båda föräldrarna var lite lätt solbrända efter dagen och hela familjen var trött på kvällen. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar