Midsommar på landet och en saknad klo

Vi har varit på landet över midsommar. Härligt väder och trevligt sällskap. På midsommarafton fick vi härlig lunch hos Louise och Åke på Möja, och sen traditionell ringdans runt midsommarstången och lekar för barnen. Mackan stannade med morfar på landet.

När vi andra hade kommit tillbaks satt vi nere vid bryggan ett tag och njöt av solen. Mackan strosade runt, och kom väl på att hon skulle prova att gå in i duschen, som finns i det lilla huset nere vid vattnet. Där inne fastnade hon med en klo på nåt sätt, skrek till och kom rusande raka vägen till mig och satte sig brevid mig med huvudet under min arm. Det blödde från tån på höger baktass. Ganska mycket. Hela klon hade lossnat, Erik hittade den när han gick och letade. Vi fick tag på en veterinär på Albano som berättade hur vi skulle hantera tassen/klon och som lugnade oss med att vi inte behövde åka in. Det hade liksom varit lite omständigt utifrån skärgården...

Mackan och jag satt/låg länge nere på bryggan. Sen gjorde jag ett bandage, men Mackan ville inte gå, så jag bar henne upp till huset. Hon lyckades kissa på kvällen och så tog hon några hopp på tre ben. Hon var i alla fall duktig och lät bandaget vara i fred.

Nästa morgon var hon lite kavatare och hoppade runt på tre ben. Det första hon lyckades med var att smita ner till stranden och doppa bandaget i vattnet, så det var bara att byta. Sen skulle vi åka och äta lunch hos Bosse och Eva på Blidö. Tanken var att Mackan skulle hålla morfar sällskap igen och var kvar på landet, men eftersom det är jag som är sjuksyster i familjen och den som kan lägga om bandage, så fick Mackan åka med, ifall bandaget skulle behöva bytas igen. Det gjorde det, för när vi hoppade i båten var bandaget blött igen. Det blev byte på sjön den här gången.

Jag är mest nöjd med att jag köpte en första-förbands "necessär" för hundar när vi var på djursjukhuset och gjorde besiktningen av Mackan, och att den kom med till landet tillsammans med lite andra förbandsgrejor. Den kom väl till pass. Tillsammans med lite grejor från barnens första-förbands låda, som alltid är med.

På söndagen hade vi en lugn dag i solen innan vi plockade ihop och åkte hem. Vid det här laget hade Mackan lärt sig att ta sig fram lika fort på tre ben som hon i vanliga fall gör på fyra. Fantastiskt! Men det blev koppel när vi var nära vattnet. Att bada hade väl inte varit så lyckat tror jag.

Sen när vi kom hem till "stan" tog vi av bandaget, och se - plötsligt kunde hon gå på foten igen. Så sen har hon fått vara utan bandage. Idag, måndag, har hon varit hemma med husse. Nu har såret torkat upp och Mackan verkar rätt okej. Jag har varit och köpt en sko åt henne, men jag måste åka tillbaks i morgon tillsammans med hunden för jag är osäker på om jag köpte rätt storlek. När den detaljen är fixad så skall hon få vara hos morfar igen. Då får skon vara på och vi har eliminerat risken att hon börjar slicka på såret när ingen ser. När hon provgick skon här hemma så kunde hon fortfarande gå på foten, vilket väl betyder att skon känns okej.

Det tristaste med den här skadan är att den kommer att ta tid, och det betyder att vår träning skjuts på framtiden tills tån tål att vara ute i terrängen. Undrar just hur lång tid det tar?

Träningsdagbok 21 juni

Idag backade vi ända tillbaks till noll med tecknet ut-bakåt. Vi gick till en kortklippt äng, ställde en vit dummy upp och körde ut - och bara det. Många gånger, med olika avstånd mellan hund och dummy och mellan matte och hund, tills det började ryka ur öronen på Mackan. Sista skicken blev väldigt korta, för då var hon trött, men jag ville avsluta med en bra sista gång.
Hon går i en båge bakåt - alltid lite till vänster, oavsett vilken arm jag gör tecknet med. Är det någon som har nåt tips om vad jag skall göra åt det? Behöver jag göra något eller kommer hon att komma på att närmsta vägen är rakt bakåt när erfarenheten blir större?
Nu ligger hon här brevid mig i soffan med magen i vädret och snarkar. Hoppas hon drömmer om raka linjer och snygga avlämningar :)

Träningsdagbok 20 juni

I morse tränade vi ensamma, jag och Mackan. Vi åkte till Ekholmsnäs och gjorde om övningen som vi gjorde för en vecka sedan. Men vi började med att gå ner till vattnet så att Mackan fick bada och rasta sig. När vi kom ner till berghällen vid vattnet satt det två änder där. Änderna hoppade i vattnet när vi närmade oss och jag sade "varsågod" till Mackan och visade på vattnet och tänkte ju att "varsågod så får du bada". Mackan hörde "varsågod och jaga änderna", klev lite fint i vattnet och började simma. När jag förstod det ropade jag NEJ med samma ton som jag använde för några dagar sedan när vi tillsammans skrämde upp en fågel från strandkanten som hon först kastade sig efter, och när hon hörde mitt rytande for hon istället upp på land. Detta NEJ nådde idag Mackan när hon var 4-5 meter ut i vattnet, och faktiskt så vände hon om och kom tillbaks till mig! Jag belönade med en boll kastad upp på land och många glada tillrop.
Sen gick vi upp och lade ut dummies vid målen, två stycken vid konen, och två stycken vid den ensamma runda busken. Sen övade vi lite fotgående, och snabbt sättande vid sidan när jag stannar innan vi var framme vid platsen där jag skulle skicka mot busken. Ett vanligt linjetag gick jättebra. Sen gick jag med henne över den lilla grusvägen och satte henne en liten bit in mot ängen som hon måste korsa för att komma till busken. Hon satt med ryggen mot busken och jag visade handtecken och sa ut. Och precis som igår hände ingenting. Så vi gick närmare och närmare, och till slut kom hon på vart hon skulle.
Sen gick vi tillbaks till kanten av ängen, en bit ifrån konen. Jag satte henne där och skickade henne åt höger. Det var kul att se att hon mindes övningen från förra veckan, för hon gick iväg och hämtade dummyn på första försöket. Nästa skick åt höger försökte jag öka avståndet, men det gick inte så bra, så vi gick tillbaks lite närmare och det funkade bra.
Sen tog vi en liten paus, en liten promenad, innan vi lade ut två dummies vid busken igen. Vi övade ut-bakåt igen. Jag fick jättefina avlämningar hela tiden - jättekul!
Stort tack till Gunilla som överöser mig med goda råd och träningstips, och särskilt för hjälpen med att lösa upp problemet med avlämningarna! Vilken tur att jag har dig!

Träningsdagbok 19 juni

Vi träffade Gunilla med Grappa och Åska vid Furutorp. Emma, 4,5 år och Erik 7,5 år var med.

Vi började med att lägga ut tre mål, ett ganska nära bilarna i kanten på ängen där det var lite snårigt, ett vid ett träd i nästa kant av ängen, och det tredje i det bortre hörnet på ängen. Sen gick vi och barnen och "slog läger" på en liten bergknalle mitt ute på ängen. Barnen höll Åska medan vi körde de unga hundarna. Precis som förra gången gjorde Gunilla och Åska övningen först, medan vi var passiva och Mackan hade chansen att titta på. Sen gjorde vi övningen innan vi flyttade till nästa mål. Vi skickade på linjetag på alla tre målen först. På de första två var det inga konstigheter. Vi skickade från bergknallen till det första, och gick ut en bit på ängen för att öka avståndet till nästa mål. När vi skulle skicka på det tredje, det i hörnet, ställde vi oss så att Grappa skulle passera bergsknallen på vägen dit. Det blev för svårt, väskorna hade för stor dragningskraft, så Gunilla fick gå lite mer åt sidan och skicka. När jag sen skickade Mackan så hade hon glömt bort vart hon skulle, så hon gick bara ut några meter och svischade lite där. Jag fick flytta fram i steg tills vi var ganska nära innan hon kom på vart hon skulle. Där letade hon intensivt och bra, men kom sen in utan dummy. Jag skickade igen, och nu hittade hon en av de två dummies som låg kvar.

Sen skickade Gunilla Åska på linjetag att hämta sina tre apporter i följd, och sen var Gunilla tvungen att åka.

Jag lade ut en dummy vid varje mål igen, och så skulle vi träna ut när Mackan sitter med ryggen mot målet. Vi började med det svåra målet i hörnet. Hon verkade helt ha glömt vad mitt handtecken betyder, så hon satt bara kvar och tittade på mig. Vi backade och testade igen, men inte förrän jag ställde henne med näsan mot målet och "pekade" ett vanligt linetag föll poletten ner. När jag sen vände henne med ryggen mot igen så förstod hon vad jag ville. Ungefär samma resultat på de övriga två målen, och sen åkte vi hem.

Idag gick avlämningarna bra, det var bara en som hamnade på marken. :)

Träningsdagbok 13 juni

Vi har träffat Gunilla och tränat tillsammans med henne och Grappa.
Vi var vid Ekholmsnäs vid en äng som kantades av lite slyskog på ena sidan och av skidbacken på andra sidan. Vi lade ut två mål, ett vid en väl synlig buske i den bortre kanten av ängen, och ett i närheten av en kon som stod i gräskanten på den hitre sidan av ängen. Hundarna gick med och lade ut målen, och sen gjorde vi lite fot-övningar.
Sedan skickade vi på ett vanligt linjetag mot målet vid busken, där vi hade lagt 5 dummies, två till varje hund och en till Åska som väntade i bilen. Gunilla gjorde varje övning först med Grappa, så Mackan och jag fick titta på först, och sen göra själva. Det var ett ganska långt linjetag som gick lite snett över ett dike, en gångväg, sen över själva ängen med ganska högt gräs, och sist över en klippt gångväg (gräset var kortare längs den andra sidan av ängen). Det gick jättebra både för Grappa och för Mackan.
Därefter gick vi fram med en hund i taget och satte hunden med ryggen mot målet och skickade med ut. Det gick också bra för båda hundarna.
Sen ville Gunilla att vi skulle skicka på ett linjetag igen mot samma mål, och blåsa stopp när hunden kommit över grusvägen, för att sen skicka med ett höger-kommando mot målet vid konen. Mackan var nog alldeles för trött redan, för hon hörde inte ens att jag blåste stopp (eller det gjorde hon såklart, men hon struntade blankt i det och fortsatte fram emot målet). Jag fick henne så småningom att komma tillbaks, och försökte igen, men samma visa - hon fortsatte ut över ängen. Nu bytte jag strategi och försökte skicka bara med höger-kommando, men vi fick flytta oss närmare ett par gånger tills det var kanske bara 5 meter till målet, då kom hon ihåg och sprang och hämtade en dummy.
Gunilla regisserade mig hela tiden, kommenterade signaler och kroppsspråk, och det var jättebra! När jag till sist skickade en gång till på det sista målet med höger-kommando, igen från ca 5 meters avstånd, så gick Mackan iväg (efter ytterligare ett höger, men det var faktiskt första gången vi gjorde höger, vi har bara gjort vänster tidigare) och hämtade den sista dummyn och jag fick en jättefin avlämning i handen!
Sen fick Mackan sitta i bilen, och jag kastade några markeringar till Grappa uppe i slalombacken. Kul att stå där och se henne jobba på nära håll! I morgon skall Mackan få en vilodag, men sen skall vi ut igen och se om jag kommer ihåg allt Gunilla sade idag!

Avslutning för M-kullens Thorsvi-träning

På lördagen hade vi sista tillfället i den grundläggande jaktträningskurs som Mackans uppfödare höll för hela syskonkullen. Naturligtvis hade Anita och compani fixat en liten tävling åt oss, ett working test med fyra stationer, med enkelmarkeringar på alla. Maxpoäng var 20 för varje station.
På första stationen kastades markeringen så att den hamnade bakom en rad med låga granar. Mackan spikade markeringen och kom raka vägen in, men lade dummyn på marken vid mina fötter. Vi fick 18 poäng.
På andra stationen stod vi ovanför en brant, skytten stod rakt nedanför oss, nedanför branten och kastaren stod långt till vänster om oss, helt dold bakom träd, och dessutom blåste det hård sidvind (så hård att ljud från kastaren inte nådde oss). Mackan hörde skottet, men varken såg eller hörde kastet, så hon sprang ut och letade runt skytten. Så vi fick noll på den här stationen. För träningens skull kastades markeringen om, kanske 4 gånger innan Mackan uppfattade det. Då hämtade hon in det och lade dummyn på marken igen. Och efter den här övningen var hon rejält trött i huvudet.
På tredje stationen kastades en markering på andra sidan en äng, och landade inne i skogen på andra sidan. Mackan markerade jättefint, men knallade. Jag fick stopp på henne efter kanske 2-3 meter, men då hade hon tappat fokus på dummyns nedslagsplats. Eftersom det ändå var träning så skickade jag henne igen, men hon såg Anita och kollade in henne och kom in utan dummy. Vi gjorde om kastet och då markerade hon inte lika bra som första gången, men hon sökte bra och letade ny mark efter hand, och till sist hittade hon dummyn. Kul att se henne jobba så bra och med sån glädje som hon gör. Vi fick noll poäng.
Fjärde stationen var en markering på vatten, men vi fick stå ca 20 meter upp på land så att vi såg kastet genom en gata i skogen. Mackan markerade inte tillräckligt bra, men gick iväg bra på mitt kommando. Framme vid vattnet vände hon och var på väg tillbaks utan dummy. Då blåste jag stoppsignal och gav kommandot ut. Hon stannade, och vände jättefint och sprang ut igen, och nu kvackade Anita och kastade en sten i vattnet för att hjälpa henne, och nu simmade hon ut och hämtade dummyn. På vägen in blåste jag inkallningssignal för att försöka få upp farten och undvika att hon skulle lägga ner dummyn och skaka sig, men hon fick för hög fart och snubblade över/tappade dummyn men fortsatte med högsta fart in till mig. Vi fick 10 poäng vilket nog var i snällaste laget.
Idag fick vi också prova på två riktigt tunga dummies; en som vägde nästan 3 kilo och en som skulle likna en kanin genom att den var stor och hade tre delar. Mackan som är en liten kämpe bar dessa två jättefint, hon verkade tycka att det var kul när det var lite svårt.
Sammantaget kom vi sist bland de syskon som tävlade, men det var ändå kul att se hennes bra egenskaper och kul att själv få testa en liten tävling.

Skolavslutning och första cykelturen (vad vi vet)

Idag har det varit skolavslutning för Erik, han gick ut första klass. Vi har som tradition att hela familjen är ledig och så gör vi något mysigt tillsammans efter avslutningen i skolan. I år fick även Mackan vara "ledig", dvs hon var bara några timmar hos min pappa på förmiddagen. Sen åkte hela familjen och köpte bullar på Princess och så åkte vi ut till Elfvik och fikade i solskenet. Det var ovanligt lite djur där, jag tror att djuren är i sina sommarhagar längre ifrån själva gården, men vi såg iallafall ett får, några getter och några kaniner. Mackan var kolugn, kollade lite på fåren och getterna på avstånd, och luktade på kaninerna genom gallret.
Efter fikat gick vi ner till vattnet och barnen badade fötterna vid en liten strand. De kastade lite stenar i vattnet såjag passade på att träna stadga. Erik hjälpte mig att upprepa övningen från senaste Thorsvi-träningen där vi markerade kast av sten i vattnet och sen vände ifrån vattnet och gjorde linjetag upp på land.
Avlämningar tragglas. Hemma går det bättre, men så fort vi är ute i offentligheten (t.ex. gräsmattan där på Elfvik) så släpper hon vid mina fötter.
Jag har också provat att cykla med Mackan. I morse behövde hon en lite längre promenad eftersom hon skulle vara ensammen en stund, och jag kan ju inte promenera långt, så jag tog cykeln. Mackan fick hålla sig på höger sida om cykeln, och det märktes att det är djupt rotat att man skall vara på vänster sida om matte, så hon gled tillbaks till den sidan ganska lätt, men med lite förklaring och övertalning så höll hon sig mestadels på rätt sida!

Uppdatering om tån

Det visade sig vid närmare undersökning (röntgen) att min lilltå är bruten. Nu har vi tejpat lite själva, sjukvården lämnar brutna tår åt sina egna öden och hälsar att det tar ca 6 veckor innan det känns bra igen. Jag har kommit på att mina största vinterkängor är ganska okej att gå i, så dem använder jag mest hela dagarna. Lite varmt bara i sommarvädret, men ...
Träningen med Mackan är lite svår att administrera när man inte kan gå, men vi tränar avlämningar på både bra och dåliga sätt. Jag måste säga att vi har den bästa uppfödaren, som bistår med goda råd via SMS inom några minuter även när hon är i Finland och tränar tollare! Tusen tack Anita!
Idag har vi byggt odlingslådor till växthuset. Mackan har halva tiden befunnigt sig mellan skruvdragaren och plankorna, och resten av tiden har hon hämtat spadar och grejor från barnens sandlåda.
Mackan och husse har just kommit hem från promenad Kottlasjön runt, och nu blir det kloklippning.

Ond tå

Min onda tå gör att jag inte kan gå några hundpromenader, ja inga promenader alls för den delen. Jag som brukar gå eller cykla om det bara är möjligt, jag tar nu bilen så nära målet som det bara går. Idag parkerade jag till och med utanför skolan när jag hämtade Erik istället för att köra hem bilen och gå som vanligt. Ni som vet var vi bor vet att det tar ca 2 minuter att gå hemifrån till skolan.
Foten är blå och lilltån är dubbelt så stor som vanligt. I morgon skall jag gå till doktorn och få foten röntgad, så att jag får veta vad som är fel. Om det bara är en stukning är det ju bara att börja använda foten som vanligt, men skulle det vara en spricka eller en fraktur så får man väl ta det lite lugnt ett tag.
Nåja, man får inte låta sig stoppas av en lilltå. Vi har tränat avlämningar i trädgården. Min numera impregnerade väst invigdes, det är ju faktiskt riktigt praktiskt med många fickor när man tränar hund! Jag som uttalade mig lite nedlåtande om västar ganska nyligen...
Jag testade idag att byta dummyn mot en boll när jag fick dummyn i handen. När hon droppade dummyn lade jag demonstrativt ner bollen i fickan igen. Bollen är väldigt motiverande för Mackan, och när hon förstod vad jag ville gick det riktigt bra! Kul när man gör framsteg!
Min pappa "skryter" för oss med hur duktig och smart han tycker att Mackan är när vi hämtar henne på eftermiddagarna. Och Mackan är så glad när jag lämnar henne där på morgnarna. Då sover pappa fortfarande, och Mackan rusar in och kollar om han är vaken med svansen viftande. Det känns liksom lite bättre att gå till jobbet när man vet att de båda har det bra på dagarna.