M-träning och avlämningar

Träningen inför nybörjarklassen fortsatte idag tillsammans med Anita, kullsyskonen och Carron. Anita hade med sig Nikka, Kiwis dotter. En riktig sötnos som jag lyckades fånga på bild.

Vi började med några markeringar där vi tränade hundarna att ligga kvar i området genom att den stora kastade dummyn byttes ut mot en liten undangömd dummy som lades dit när hunden vändes bort. Det här var en bra övning som vi har testat förut, och som vi skall göra fler gånger hemma också. Det syntes på andra försöket att det gick upp ett litet ljus för Mackan. Det gäller ju för hunden att våga lita på sitt synintryck och leta vidare med nosen om det inte är uppenbart var apporten ligger.
Vi gjorde ett sök idag igen, ett ganska djupt område i motvind där det fanns åtta fåglar. Mackan verkade lite trött och jobbade inte så koncentrerat som hon brukar göra. Det här borde ju dessutom ha varit ett ganska lätt sök med tanke på vinden. Men hon fick jobba på och när hon hämtat den fågel som låg längst ut, vilket var den femte hon hittade, så fick hon sluta.

Sen blev det fika, och jag provade att öppna rutan i bakluckan. Med ett par grindar i bilen blir det här finemang! Hur som helst så satt hon kvar i bilen utan grindar idag, trots att vi andra var rätt långt ifrån parkeringen.

Efter fikat fick vi gå på linje i skogen. Anita sköt apporter med apportkastaren och en hund i taget fick hämta en markering. Andra varvet fick respektive förare hämta apporten istället. Idag varvade hon inte upp så som hon gjorde förra lördagen, och fotgåendet fungerade fint.

Och så det bästa, som jag knappt vågar skriva för jag är rädd att det försvinner igen, är att hon har börjat lämna i handen! Det funkade bra redan i torsdags, och det fortsatte idag. Änderna bjöd hon till och med upp mot mig. Ni anar inte hur bra det känns!

Fästingfritt

var det ända tills igår. Idag satt en liten en på Mackans huvud helt plötsligt. Då är det väl vår?
Idag var det träning igen. Vi var tre ekipage som sågs vid Fågelöudde och tränade för Karin, de andra två var Vicky/Tini och Gunilla/Grappa.
Vi började med en övning där en hund jobbade med lite kluriga markeringar med skott och de andra två fick sitta bundna en bit ifrån området. Mackan fick sitta bunden de två första passen och sen jobba det tredje. Hon satt tyst och såg helt lugn ut, men hon var blöt på halsen när jag hämtade henne så jag misstänker att en del stress läckte ut genom mungiporna. Hon var rätt ofokuserad när hon skulle jobba, missade den första enkla (lätta) markeringen två gånger, så jag antar att hon var rätt uppvarvad fast det inte syntes på utsidan. Efter hand återfick hon koncentrationen och kunde så småningom markera som vanligt. Bra övning tycker jag, eftersom situationen utan tvekan kommer att uppstå "i verkligheten" och det var intressant att testa hur hon skulle reagera under ordnade omständigheter.
Vi gick vidare och gjorde en övning där det fanns ett mål och Karin kastade två markeringar. Hund ett skulle ta den sist kastade markeringen, hund två den först kastade och hund tre dirigeringen, och så bytte vi platser.
De här övningarna är ju rätt påfrestande och stressande för hundarna, men förutom ofokuset i början så höll sig Mackan bra i skinnet och var koncentrerad.
Till sist fick vi gå på en linje. Det blåste hel storm på gärdet där vi gick, och även här fick hundarna omväxlande markeringar och skulle jobba på dirigering bakåt. Tanken var att vi skulle skicka rakt fram mot ett mål, blåsa stopp och vinkla höger mot ett annat, för att när den första dummyn var hämtad skicka rakt fram till det första målet. Mackan valde att inte höra min stoppsignal i blåsten (de andra två hundarna hade inga problem att höra sina mattars visselpipor) och fortsätta rakt fram (det var längre avstånd än vi brukar träna på - får jag skylla på det?). Efter det blev det bara kaos av det fortsatta dirigeringsarbetet, men jag är ändå nöjd med dagen.

En heldag i solen!

Det är härligt vårväder nu, med några plusgrader på dagarna och strålande solsken. Snöfallet dagen innan gjorde att det regnade glitter från träden och solen silade stålar ner till marken.

Dagens träning med M-kullen innehöll en långpromenad efter skytten, med markeringar, dubbelmarkeringar, riktat närsök, träning i att gå brevid ett annat ekipage och som vanligt en massa passivitetsträning.

Vi fick gå i par med Lina och Tuva, och det var jättekul att se hur mycket Tuvas avlämningar har förbättrats på två veckor sedan Lina började träna dem med hjälp av klicker.

Jörgen tyckte att Mackan var lite för lätt i rumpan vid markeringarna, men hon knallade inte på riktigt. Kanske är det dags att bromsa lite mer?

Det svåraste under den här övningen var det riktade närsöket som innehöll två apporter. Den första gick bra, men när jag skickade henne igen så susade hon vidare och utökade söket ganska rejält. Istället för att försöka blåsa stopp och sen närsöksignal kallade jag in henne och gick och satte henne med ryggen mot området och blåste närsöksignal där. Det funkade bra, hon förstod vad jag menade och sökte i det lilla området.

Anita hade lagt ett sök åt hundarna idag igen, denna gång på båda sidor om en skogsväg. Vinden blåste från ena sidan av vägen mot den andra, så på ena halvan av söket var det medvind och på den andra var det motvind.

Söket var helt dolt för både förare och hund och det fanns inga markeringar där vilten låg. Det var intressant att se henne jobba på två olika sätt beroende på hur vinden kom genom sökområdet. Som vanligt vid sök jobbade hon bra, och när jag agerade rätt kom vilten levererade i hand.

Hon gjorde ett litet rullningsförsök på en ganska äcklig fågel, men efter åthutning tog hon upp den och kom med den. Då såg ju jag att den var äcklig och såg nog konstig ut för den fågeln hamnade på marken.

Det som var jobbigast för Mackan med söket var att vänta på sin tur. Då var hon ganska uppvarvad, för hon kände dofterna från vilten och vid något tillfälle såg hon också Anita som var ute och motiverade hunden före. Men åtta vilt, fyra på var sida om vägen, hämtades i rask takt och med ett bra sökarbete - jättekul!

Sen fick vi fika i solen och därefter gick vi på linje i en solig backe. Anita kastade "fåglar" (små gröna med långa vita "stjärtfjädrar") som Jörgen sköt. Mackan fick inte hämta något alls, vilket var perfekt för hon varvade upp ganska mycket. Den här övningen var nog dagens bästa för oss på lång sikt, vi fick ett bra avslut där hon till slut satt helt lugn på linjen innan vi bröt upp och åkte vidare.

Min kollega Anna bor i Sigtuna och har en häst i ett stall där i närheten. Hon hade bjudit in mig att komma och rida på Prinsen, så vi for vidare ditåt. Jag vill minnas att Anita har berättat att Mackan har träffat en häst en gång tidigare. Hon tyckte det luktade spännande i stallet och gick runt och hittade lite att knapra på (jag tror det var tappade pellets till hästarna). Hon hälsade på Prinsen nos mot nos en gång, men sen var hon nöjd. Hon var så där otroligt stillsam som hon även är hos veterinären, så antagligen var det lite läskigt för henne. Jag parkerade henne i ett hörn i ridhuset medan jag red och hon satt där så fint och tittade på mig. Det är härligt att ha en hund som beter sig så, man kan verkligen ha henne med överallt!

Duvholmen i solsken

Idag blev det privatlektion igen, för att det andra ekipaget som skulle ha varit med blev sjuk (en tjej som tränar för Karin en annan dag i vanliga fall).
Vi började med ett sök, som Karin lade ut utan att jag fick titta på, med åtta dummies. Karin förklarade jättebra teorin bakom söket och vad man skall tänka på när man tränar sök. Hon tycker att man skall skicka rakt ut i området hela tiden när man tränar, och inte styra hunden, för att den skall lära sig själv att ta för sig ny mark och att söka av området på ett effektivt sätt. Naturligtvis styr man på ett prov eller vid en jakt om man vet ungefär var viltet ligger, men inte vid inlärningen. Hon brukar alltid lägga en apport på varje sida på den linjen föraren står på (nästan på den närmsta kanten av sökområdet alltså) så att hunden lär sig att det kan finnas där. Om hunden är snabb och springer långt ut hela tiden får man lägga apporterna närmare, och tvärt om ifall hunden håller sig för nära föraren. Hon påpekade också vikten av att inte hjälpa hunden i söket, som ju är ett självständigt arbete. Om hunden frågar vad den skall göra, svara inte utan avvakta och se om hunden återupptar arbetet när den fått fundera ett tag.
Sen gjorde vi en vänster-höger övning. Mackan satt i mitten och på var sida om henne stod en dummy upp i snön. Hon hade inte sett dem ställas dit. Sen kastades en störning rakt bakom henne, och jag skickade henne åt höger. När hon hämtat den och satt på ursprungsplatsen igen kastades den apporten ut igen som en störning, och jag fick skicka åt vänster.
Sen gjorde vi en övning som visade om hon gick på mitt tecken eller om hon gissade lite vad hon skulle göra. Karin lade ett mål med fyra dummies när Mackan såg på. Målet låg uppe på en kulle. Nedanför kullen går en gångväg och på andra sidan gångvägen finns en annan kulle, där vi fick stå och jag skickade henne rakt ut till målet. När hon kom tillbaks kastade Karin en störning till vänster om oss. Jag skickade återigen rakt fram till kullen. När den apporten var hämtad kastade Karin en till störning, åt höger den här gången, och jag skulle skicka rakt fram igen. Här sade Karin att jag skulle läsa av vad Mackan gjorde, om hon gick rakt fram utan tvekan skulle jag blåsa stopp och vinkla vänster till den första störningsmarkeringen. Men det här blev svårt för Mackan så jag fick skicka om några gånger innan hon gick upp till målet igen.
Till sist gjorde vi den klassiska höger-vänster övningen där man lägger ut en dummy brevid en mur eller ett staket (för att hjälpa hunden med riktningen litegrann). Vi använde den långsträckta kullen. Sen gick vi en bit längs kullens fot, satte henne där med sidan mot den utlagda dummyn, lade en annan dummy brevid henne som störning och skickade med vänster. När hon hade hämtad den låg ju störningen kvar, och då gick vi tillbaks till utgångspunkten och lade en dummy som störning och skickade åt höger istället.
Söket gick bra idag, men redan där blev hon lite trött. Höger och vänster gick inget vidare, och egentligen inte linjetagen heller. Fast vi fick ju några bra övningar med oss!

M-kullens kurs, tredje tillfället

Idag hängde Gunilla med för att gå passiv med Grappa, så vi hade sällskap i bilen - jättekul! Vi var fyra ekipage som jobbade idag: de övriga tre var Lotta med Duffie, Eva med Scott och Linnéa som hade med sig Doris, för Carron och de övriga har fått kennelhosta, och så ytterligare ett passivt ekipage, Bobo med Chech.

Dagens tillfälle innehöll två övningar. Vi började med att gå bakom skytten med lite kast och en markering och ett s.k. riktat närsök till varje hund. Varje ekipage gick två varv efter Jörgen, ett varv som första hund - alltså den som skulle jobba om Jörgen bestämde att hunden skulle apportera, och ett varv som andra hund sist i ledet och passiv hela tiden. Efter fikapausen fick hundarna göra ett nkl-sök med fem vilt och även här ett riktat närsök. Eftersom närsöket hade hamnat lite tokigt i vind så fick alla hundarna vittring på det medan de var i söket och hämtade även denna sjätte apport som ett vanligt sök.

Eftersom det var jag som initierade det här med riktat närsök genom att fråga vad det är för något skall jag försöka beskriva vad det är. Anita berättade att det tillkom när man tog bort dirigeringsövningarna i nkl, och det skall visa om man kan styra sin hund till ett visst område och få den att söka där. Det finns inte alltid med i nkl, det beror på provets upplägg. I dag var det i båda fallen en sökapport (dolt utlagd) ca 15-20 meter bort, och det gäller alltså att få hunden att söka åt rätt håll.

Mackan jobbade bra idag, hon var lugn och fokuserad bakom skytten. Vid det första kastet höll hon på att knalla, och jag har nog medvetet hållit henne lite i "framkant" för att inte låsa fast henne vid mig, men ett litet nej fick stopp på det här knallningsförsöket. Sen fick jag hämta apporten själv så hon fick ingen fördel av sin idé heller. Det var inga problem att få henne att hitta det riktade närsöket, hon gick åt rätt håll och sökte och fann.

I det stora söket med vilt gjorde hon precis vad hon skulle. Jag höll mig långt ifrån sökområdet medan de andra hundarna sökte och medan Anita lade ut söket åt oss, så hon gick helt på mina kommandon (och inte på vad hon sett andra göra). Hon gick ut på ny mark när hon hade hittat fåglar och det gick att skicka henne i olika riktningar. Avlämningarna var faktiskt helt okej också när det var vilt hon hämtade.

Avlämningarna med dummies är bättre än för länge sedan, men fortfarande osäkra. Här är Gunilla min bästa coach, för hon är som en regissör för mig och hur jag beter mig. Jag är säker på att det här kommer att fixa till sig, men jag är trött på att det tar så lång tid! (=jag letar efter "nyckeln" för hur jag får dem att funka, men har inte hittat den ännu.)

Jag fick också med mig detta från dagen: Tänk på vad det är du övar; övar du markeringar så skall du inte övergå till att ta in apporten som en dirigering, då lär sig inte hunden att markera utan den lär sig att du hjälper den om den glömmer var apporten hamnade.

Träning för Karin 8 mars

Idag var vi vid Duvholmen, och lade ut samma mål som förra gången plus ett som hundarna inte hade varit vid tidigare. Jag var jätteseg (trött kanske) och inte alls på alerten. Mackan har börjat löpa, men det märktes inte särskilt på henne. Vi skickade lite rakt och lite med stopp och tecken, precis som förra gången. Vi skickade från lite andra håll, bl.a. skulle hundarna först hämta vid ett mål, och sen skickas förbi/rakt över det målet vidare till nästa. Det gick bra att få iväg henne vidare, men när hon kom till det andra målet tyckte hon inte att hon hittade något där och susade vidare långt bort. Hon märkte väl att jag inte riktigt hängde med så hon tog chansen att springa lite.
Det helt dolda målet var intressant. Gunilla skickade Grappa först och vi tittade på, så hemligheten var ju avslöjad för Mackan, hon visste att det fanns något där. Karin pratade om hur man skall tänka när man skickar hunden och den inte vet vart den skall (när det inte är ett mål den skall till). När jag skickade Mackan så gick hon faktiskt jättefint ut på en ganska rak linje och kom rätt i vind så jag bara stoppade och bad henne söka åt rätt håll, och så hittade hon bollen.
Sen fick vi lite specialhjälp med avlämningarna och jag tror att Mackan förstod vad vi ville.
Höger och vänstertecken har vi inte hunnit testa så mycket, men jag gick ut i går för att bara testa Anitas teorier om hur jag skall skicka. Jag lade fyra apporter vid ett mål vi brukar använda här i närheten. Jag tror att hon gick iväg lite lättare än tidigare. Höger gick bättre än vänster, men det är antagligen för att vi tränat vänster mest, och därför har hon låst sig mer på det kommandot.
Läxa från Karin till nästa gång är att göra några "ut" på promenaderna och det går ju bra att kombinera med höger och vänster, så det får nog bli lite lätt promenad-teckenträning i några dagar.

M-kullens kurs, andra tillfället

Dagens bild är av Carron. Jag har en bra kamera och jag skulle gärna vilja ta actionbilder på hundar i full fart, men jag har inte räknat ut hur jag skall ställa in den ännu. Får väl ta en titt i instruktionsboken antar jag.
Idag gick tre timmar i skogen jättefort. Anita pratade mycket om hur hundar lär sig saker i jämförelse med vad vi tror att vi lär hundarna. Det var jätteintressant och några ljus gick upp för mig beträffande mina höger/vänster-kommandon som ju inte funkar något vidare. Anita hade analyserat oss sedan förra veckan, och vi (jag! inte hunden) fick med oss en del att tänka på. Det skall bli kul att testa teorierna när vi är ensamma, men kanske borde jag låtsas-skicka en väska eller en familjemedlem innan jag testar med hunden. Det är svårt att bryta invanda mönster (titta inte på hunden utan titta på målet, skicka med det utökade kommandot vänster-ja/höger-ja ett tag, INTE berömma att sitta still och titta åt vänster/höger).
Vi testade att skicka hundarna med bara handtecken respektive bara kommandoord. Jag testade ett ut med bara handtecken, och det funkade bra. Vi fick också gå fot bakom skytten Jörgen. Mackan hade en bra balans mellan att ha koll på mig och att ha koll på vad Jörgen gjorde, så det kändes helt okej. Det var faschinerande att se att Mackan, efter att ha varit med en gång på jakt, hade total koll på vart hon skulle titta. Hon tittade i pipans riktning efter fågel och hare. Fantastiskt vilka slutsatser de drar, och så fort!
Efter fikapausen fick vi gå på linje. Jörgen sköt och Anita och Jörgen kastade apporter. Även här hade Mackan fokus på Jörgen hela tiden. Mest spännande var det när han sköt och sen kastade Scotts naturtrogna foam-and. Hon höll sig i skinnet och följde mitt ben jättebra, inga tendenser till knallning.
Till följande tillfällen har Anita utlovat nkl-träning med vilt. Det skall bli spännande och är nyttigt för oss, Mackan brukar bli lite mer upptrissad av vilt än av dummies.

Träning för Karin 1 mars

Efter en vilodag var det dags för dirigeringar idag igen. Vi lade ut målen blint, dvs hundarna fick sitta i bilarna medan vi lade ut dummies på samma ställen som förra gången. Sen hämtade vi dem och satte igång. Efter att ha skickat på tre av målen för att se att de kom ihåg dem började Karin trixa till det. Vi fick bland annat skicka ut-stopp-vänster resp -höger. Vi fick testa att stå brevid varandra hund-förare-hund-förare. En av oss fick först en markering som skulle hämtas in, sedan skickades den andra hunden på en dirigering som gick över stället där markeringen föll. Nästa gång var markeringen istället en störning och den första hunden fick gå på en dirigering medan hund två höll markeringen i minnet.
G&G är klart duktigare, men vi utvecklas och är inte alltför långt efter. Mackan gör fel ibland, men idag kändes det okej, det som utvecklar henne är ju när jag förmedlar till henne vad jag menar och vad jag inte menar. Det känns som vi tagit ett jättekliv framåt de senaste veckorna, och det är jättekul att få träna tillsammans med ett ekipage som är lite bättre och där jag tror att vi har samma inställning till träningen.
Jag skall försöka ta det lite lugnt med träningen emellan Karin-tillfällena och Anita-tillfällena under de här veckorna när vi har två aktiviteter i veckan som är jobbiga för Mackan. Jag kan se att hon har varit orolig när hon har varit ensam hemma och jag tror det beror på att det händer så mycket hela tiden när någon är med henne, så kontrasten till att vara ensam blir stor. Så lite tråkighetsträning för henne och mig blir nog bra. Jag försöker också få henne att lägga sig och koppla av när vi är hemma och inte hålla koll på mig hela tiden (det ni! det tog några månader efter att Håkan talade om det för oss på FART-testen, men nu inser jag hur rätt han har).