Vi har varit på landet över midsommar. Härligt väder och trevligt sällskap. På midsommarafton fick vi härlig lunch hos Louise och Åke på Möja, och sen traditionell ringdans runt midsommarstången och lekar för barnen. Mackan stannade med morfar på landet.
När vi andra hade kommit tillbaks satt vi nere vid bryggan ett tag och njöt av solen. Mackan strosade runt, och kom väl på att hon skulle prova att gå in i duschen, som finns i det lilla huset nere vid vattnet. Där inne fastnade hon med en klo på nåt sätt, skrek till och kom rusande raka vägen till mig och satte sig brevid mig med huvudet under min arm. Det blödde från tån på höger baktass. Ganska mycket. Hela klon hade lossnat, Erik hittade den när han gick och letade. Vi fick tag på en veterinär på Albano som berättade hur vi skulle hantera tassen/klon och som lugnade oss med att vi inte behövde åka in. Det hade liksom varit lite omständigt utifrån skärgården...
Mackan och jag satt/låg länge nere på bryggan. Sen gjorde jag ett bandage, men Mackan ville inte gå, så jag bar henne upp till huset. Hon lyckades kissa på kvällen och så tog hon några hopp på tre ben. Hon var i alla fall duktig och lät bandaget vara i fred.
Nästa morgon var hon lite kavatare och hoppade runt på tre ben. Det första hon lyckades med var att smita ner till stranden och doppa bandaget i vattnet, så det var bara att byta. Sen skulle vi åka och äta lunch hos Bosse och Eva på Blidö. Tanken var att Mackan skulle hålla morfar sällskap igen och var kvar på landet, men eftersom det är jag som är sjuksyster i familjen och den som kan lägga om bandage, så fick Mackan åka med, ifall bandaget skulle behöva bytas igen. Det gjorde det, för när vi hoppade i båten var bandaget blött igen. Det blev byte på sjön den här gången.
Jag är mest nöjd med att jag köpte en första-förbands "necessär" för hundar när vi var på djursjukhuset och gjorde besiktningen av Mackan, och att den kom med till landet tillsammans med lite andra förbandsgrejor. Den kom väl till pass. Tillsammans med lite grejor från barnens första-förbands låda, som alltid är med.
På söndagen hade vi en lugn dag i solen innan vi plockade ihop och åkte hem. Vid det här laget hade Mackan lärt sig att ta sig fram lika fort på tre ben som hon i vanliga fall gör på fyra. Fantastiskt! Men det blev koppel när vi var nära vattnet. Att bada hade väl inte varit så lyckat tror jag.
Sen när vi kom hem till "stan" tog vi av bandaget, och se - plötsligt kunde hon gå på foten igen. Så sen har hon fått vara utan bandage. Idag, måndag, har hon varit hemma med husse. Nu har såret torkat upp och Mackan verkar rätt okej. Jag har varit och köpt en sko åt henne, men jag måste åka tillbaks i morgon tillsammans med hunden för jag är osäker på om jag köpte rätt storlek. När den detaljen är fixad så skall hon få vara hos morfar igen. Då får skon vara på och vi har eliminerat risken att hon börjar slicka på såret när ingen ser. När hon provgick skon här hemma så kunde hon fortfarande gå på foten, vilket väl betyder att skon känns okej.
Det tristaste med den här skadan är att den kommer att ta tid, och det betyder att vår träning skjuts på framtiden tills tån tål att vara ute i terrängen. Undrar just hur lång tid det tar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar