söndag 13 juni 2010

Avslutning för M-kullens Thorsvi-träning

På lördagen hade vi sista tillfället i den grundläggande jaktträningskurs som Mackans uppfödare höll för hela syskonkullen. Naturligtvis hade Anita och compani fixat en liten tävling åt oss, ett working test med fyra stationer, med enkelmarkeringar på alla. Maxpoäng var 20 för varje station.
På första stationen kastades markeringen så att den hamnade bakom en rad med låga granar. Mackan spikade markeringen och kom raka vägen in, men lade dummyn på marken vid mina fötter. Vi fick 18 poäng.
På andra stationen stod vi ovanför en brant, skytten stod rakt nedanför oss, nedanför branten och kastaren stod långt till vänster om oss, helt dold bakom träd, och dessutom blåste det hård sidvind (så hård att ljud från kastaren inte nådde oss). Mackan hörde skottet, men varken såg eller hörde kastet, så hon sprang ut och letade runt skytten. Så vi fick noll på den här stationen. För träningens skull kastades markeringen om, kanske 4 gånger innan Mackan uppfattade det. Då hämtade hon in det och lade dummyn på marken igen. Och efter den här övningen var hon rejält trött i huvudet.
På tredje stationen kastades en markering på andra sidan en äng, och landade inne i skogen på andra sidan. Mackan markerade jättefint, men knallade. Jag fick stopp på henne efter kanske 2-3 meter, men då hade hon tappat fokus på dummyns nedslagsplats. Eftersom det ändå var träning så skickade jag henne igen, men hon såg Anita och kollade in henne och kom in utan dummy. Vi gjorde om kastet och då markerade hon inte lika bra som första gången, men hon sökte bra och letade ny mark efter hand, och till sist hittade hon dummyn. Kul att se henne jobba så bra och med sån glädje som hon gör. Vi fick noll poäng.
Fjärde stationen var en markering på vatten, men vi fick stå ca 20 meter upp på land så att vi såg kastet genom en gata i skogen. Mackan markerade inte tillräckligt bra, men gick iväg bra på mitt kommando. Framme vid vattnet vände hon och var på väg tillbaks utan dummy. Då blåste jag stoppsignal och gav kommandot ut. Hon stannade, och vände jättefint och sprang ut igen, och nu kvackade Anita och kastade en sten i vattnet för att hjälpa henne, och nu simmade hon ut och hämtade dummyn. På vägen in blåste jag inkallningssignal för att försöka få upp farten och undvika att hon skulle lägga ner dummyn och skaka sig, men hon fick för hög fart och snubblade över/tappade dummyn men fortsatte med högsta fart in till mig. Vi fick 10 poäng vilket nog var i snällaste laget.
Idag fick vi också prova på två riktigt tunga dummies; en som vägde nästan 3 kilo och en som skulle likna en kanin genom att den var stor och hade tre delar. Mackan som är en liten kämpe bar dessa två jättefint, hon verkade tycka att det var kul när det var lite svårt.
Sammantaget kom vi sist bland de syskon som tävlade, men det var ändå kul att se hennes bra egenskaper och kul att själv få testa en liten tävling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar