Hälta och snuva

Mackan fick vara hemma idag, eftersom dottern också fick vara hemma. Vård av barn och vård av hund utförd av husse. Annars vet vi att Mackan har det minst lika bra hos dagmatte som hon har med oss, men idag passade det bra.
När jag kom hem gjorde jag en tasskontroll, och det var geggigt mellan trampdynorna, så jag tvättade med en tuss bomull. När jag torkade såg jag att det är "punka" på en del av den stora trampdynan. Nu har jag bokat en tid hos veterinären i morgon kväll. Vi fortsätter med tratt och sko så länge, men nu verkar det göra mindre ont. Mackan går nästan som vanligt inne. Ute haltar hon fortfarande, men antagligen p.g.a. skon.
Just nu har hon paus från tratten och ligger brevid mig i soffan och tittar på TV.

Tratt på!

Idag åkte tratten på, efter inrådan från Helén. Foten får vara i fred och förhoppningsvis blir den bättre nu. Mackan känner sig ynklig, förhoppningsvis på grund av tratten och inte på grund av foten. Jag blev lite orolig för jag tyckte först att den onda tassen var varmare än den friska, så jag tog tempen på hunden, men den var normal. Och nu känns båda tassarna lika varma igen.

Jag ringde veterinärmottagningen också och bad om råd, men de tycker att foten skall få vila någon vecka innan jag behöver komma in och visa upp den, och förhoppningsvis har hon blivit bra innan dess. Men inget slicka på tassen, och bara koppelpromenader under tiden.

Vi tänker ändå åka på FART2-testen på onsdag. Det skall bli spännande att höra vad Håkan och Karina säger om Mackan.

Vintervädrets avigsidor

Jag gillar ju som sagt vintern, och när det är lite lagom många minusgrader och sol så kan jag vara ute och gå hur länge som helst. Man håller sig ju varm när man rör på sig och snölandskapet är så vackert.
En komplikation har dock tillstött, och det är Mackan som har skavt sig strax bakom de små trampdynorna på höger framtass. I början av veckan var hon öm på framsidan av armbågen/på bogen och jag trodde att hon hade sträckt sig. Eftersom Mackans kompis Grappa har varit hos samma dagmatte både förra och denna vecka så vore jag inte förvånad om det hade hänt i leken. Ömheten försvann ganska fort, men inte hältan, och vid tasskontroll så såg jag att det är lite "skavt". Så Mackan haltar fortfarande, både med och utan sko. Ibland inte alls inne, men det verkar som det är obehagligt att gå på den kalla snön. Så några långpromenader just nu blir det inte.
Och har man inte fått jobba av sig energin gillar man inte att vara ensam hemma berättar Mackan. Idag lät hon alldeles förfärligt olycklig när hon hörde oss utanför dörren när vi kom hem. Och när vi hade kommit in så rullade hon ihop sig till en liten snurra i soffan och verkar just nu väldigt trött. Mattan innanför ytterdörren tappar lätt sina strån, och den ligger i en står hög av matthår nu idag, så jag tror att hon har stått där och trampat medan vi var borta.
Vår utbildning beträffande ****-letandet har så smått börjat, och står och väger på kanten till att utvecklas till något ännu värre - som den retriever hon är verkar hon ha viss fallenhet för att apportera sina fynd och ge dem till mig. Blä! igen. Fast här önskar jag mig fortsatt många minusgrader, för det minskar äckelfaktorn litegrann med stelfrusna fynd.
Det gäller nu för mig att vara snabbare än ****-letaren och belöna det beteende jag vill se och inget annat!

Snön är här!

Äntligen kom snöovädret! Jag gillar när det är snö på vintern. Det blir så mycket ljusare och mysigare.
Mackan verkar också gilla när det finns snö. Hon är ju adoptivbarn så det här är den första snön vi ser henne i. Hon hoppar och skuttar i drivorna - som kanske de flesta hundar gör? Vår Wilma älskade snön. När första snön för vintern föll så sprang hon alltid ut och rullade sig och man såg hur hon njöt.
Mackan har hittat en speciell feature med snön. Och Karin: nu kan jag berätta med säkerhet att Mackan vet hur nosen fungerar. Jag vet att du undrade om så var fallet, men hon bevisade det med all tydlighet så här: På promenaden går hon och snusar vid sidan av gångvägen. Ibland sticker hon ner nosen i en driva och plockar upp en liten skatt, en härligt kyld ****-korv eller -plutt. Blä! Så kommer hon glatt och visar sitt fynd för mig innan hon försöker tugga i sig.
Nu blir det till att ladda jackfickan med gott godis och testa Eva Bodfälts "skvallra" när Mackan gör ett fynd.

Rutan på egen hand

I veckan och i helgen har jag och Mackan tränat Höger, dels på våra promenader i mörkret men även på Fågelöudde där vi har gjort en lite mindre ruta i en tom hage. Tre av hörnen ligger tydligt vid ett stenröse, en stätta och där staketet byter utseende. Det fjärde hörnet ligger mitt på en lång staketsträcka så det är lite svårare. Två av rutans sidor går längs med staketet och två går tvärs över hagen.
Vi har alltså tragglat höger sedan i tisdags och faktiskt så ser jag framsteg. Men fortfarande sitter hon ganska stadigt fast i marken och jag får oftast upprepa kommandot en gång innan hon far iväg. Men som sagt, vi gör framsteg så det är bara att fortsätta. Idag tror jag att hon tyckte vår ruta var lite tråkig, och det gjorde faktiskt jag också när vi gick där runt runt. Men så testade jag att skicka henne igen till ett redan tomt mål, stoppade efter att hon letat en liten stund (ja, hon stannade!) och skickade med höger till nästa mål istället. Då for hon iväg utan att tveka, och såg riktigt nöjd ut när hon kom tillbaks med dummyn. Kanske får det inte vara för lätt, men samtidigt får det ju inte vara för svårt heller. Hmm.
Sedan hann vi precis hem och torkade tassarna och bytte strumpor innan vi gav oss iväg igen till en liten sammankomst med Eriks klass nere vid sjön där vi bor, med glögg och korvgrillning i regnvädret. Medan vi stod där och pratade så stod Mackan och frös. Jag bestämde mig för att skicka några höger eller vad som helst för att värma upp henne lite. Då blev Eriks kompisar intresserade och ville hjälpa till att kasta markeringar och sen kom föräldrarna och förundrades över den duktiga hunden. Och även om det inte var någon perfekt uppvisning så är det kul att visa upp litegrann av vad hon tränar på.
En av Eriks klasskamrater sade flera gånger till mig att jag måste köpa en "overall" till henne. Jag har tänkt köpa ett täcke till henne, för att ha t.ex. om hon skall sitta i bilen när det är kallt eller om hon är med ute och passiv, som idag. Men jag har inte kommit fram till vilken typ av täcke jag skall skaffa. Nån som har några bra förslag eller synpunkter?

Katastrofträning

Det var träning sista gången för den här hösten med Karin i måndags. Min kusin från Kanada var här över helgen och jag hade bjudit in henne att komma och titta på. De har en "labradoodle" där hemma, som de aktiverar genom att kasta bollar till, så det hade varit kul att visa vad vi gör med våra hundar här. Som tur var så hade hon andra saker hon ville göra när hon var här, så hon avstod. För det vi gjorde var verkligen inget att visa upp.
Det regnade. Till en början blåste det också, vilket gjorde det kallt för oss människor, men vilket också bidrog till att det fanns vittring antar jag. Sen slutade det att blåsa och jag får väl försöka skylla på vädret eller nåt.
Karin skulle visa oss rutan. Vi vandrade som en annan ankfamilj på rad runt den ganska stora rutan som hon lade ut. Karin gillar när hundarna springer långt. Göran var lite sen, så när han kom utökade vi ankfamiljen och vandrade ett varv till runt rutan. Och så började vi skicka.
Linjetag gick bra, eller ganska bra i alla fall. Sen började höger/vänster/ut-cirkusen då människorna förtvivlat stod och gav tecken och försökte få hundarna att förstå vad vi menade, och hundarna bara satt kvar och sade "vadå??".
Egentligen tyckte vi nog alla tre att det var lite konstigt. Visst, hundarna är inte säkra på våra tecken ännu, inte alls. Men vi tyckte nog alla att det brukar funka bättre än så här. Det var väl som Lena Bratsberg skriver i sin bok, hundarna hade väl en dålig dag.
Nu har vi jullov från Karin, och skall försöka träna tecken så mycket som möjligt. Ett tecken under en vecka, och sedan byta och ta ett annat tecken nästa vecka är tipset från henne. Sen börjar vi gå och träna för henne igen nån gång i februari, när bokslutet på mitt jobb börjar lugna sig lite.
Under tiden ser vi fram emot FART2-test och Thorsvis gyllene and under december och att få vara med som praktikanter på fasanjakt i januari. Särskilt fasanjakten skall bli jättespännande! Och då får jag kanske prova mina nya hörselskydd på riktigt.

Träning för Karin 8 november

Klart, soligt väder, lite kallt, frost i gräset. Lite ofokuserad hund till en början, kanske för att hon är ovan att vara hos sin nya dagmatte med hundsällskap, eller för att hon fick hälsa på Karins hundar innan vi började. Eller för att hon och jag är oeniga om ifall man verkligen skall sitta hemma och skälla i två timmar när familjen är borta på kalas, och att jag därför har ignorerat henne ganska mycket sedan i går kväll. Men sen:
Vi lade ut ett mål mitt i en skogsbacke runt en sten, bollar gömda i löven. Ett mål uppe ovanför en hög berghäll vid kanten av en äng. Tre mål längs en promenadstig i skogen, ganska svåra för människorna att minnas. Ganska snabbt utlagda och hundarna fick bara se ett föremål läggas ut.
Okej, jag är fortfarande en rookie, men jag blev impad när hon fick gå som första hund på det första målet, stenen i skogsbacken. Vi stod uppe i en annan skogsbacke så hon fick springa ner för en liten slänt till det höga gräset, fortsätta förbi raden av staketstolpar ut och passera över det klippta gräset och så upp i skogsbacken - det blev lite snett här men så fann hon sig - och svängde upp mot stenen och hittade en boll.
Ekipagen turades om och Stella fick gå sist på alla målen för hon verkar ha totalkoll på om det finns något att byta med eller om man kan klämma in två föremål i munnen samtidigt. Vi fick gå näst sist eftersom vi har en släng av samma problem men inte lika uttalat. Bergknallen var inga problem och här började hon komma tillbaks utan några vidare dröjsmål. Inne i skogen fick hon väja för alla träd, och ingen av hundarna hade några som helst problem att komma ihåg var grejerna låg. Nu började vi försöka få bort hoppen vid avlämningen också. Det går framåt men jag är lite för inrutad och har svårt att variera mitt beteende.
Så kul att tänka tillbaks lite och jämföra med hur det går nu! I början av hösten var skicken sega och vi förstod inte varandra riktigt. Nu är det rappt och inga tveksamheter.
Vi avslutade med att skicka på två mål med lite störningar och allra sist ett "höger" där de senast utförda övningarna blev störningar i hundarnas minnen. Det som var nästan omöjligt då i september när vi började träna för Karin gick idag som på räls.
Nu är det bara ett tillfälle kvar av höstens träningar, om en vecka.

Nu är vi hemma igen!

Vi har varit på Gran Canaria i en vecka och solat och badat. Vi bodde på ett härligt hotell som har en jättestor park med fyra olika pooler och massor av palmer. Nästan överallt befann man sig i skuggan av palmerna vilket betyder att behovet av solskyddsfaktor faktiskt var mycket litet. Några utsatta områden fick lite solskydd bara. Barnen har badat omkring sex timmar varje dag och föräldrarna har suttit på solstolarna och läst. Skönt!
Men hur skönt det än är där i solen så är det vissa saker man saknar. Mackan t.ex. Hon fick bo hos farmor och farfar medan vi var borta, och de har lärt henne några konster. Jag tror både de och Mackan var nöjda med veckan.
Idag var det unghundsträning med Anita igen på Wij. Vi var åtta ekipage, sju Thorsvi-hundar och så Thorsvi-matten Lotta med sin Streamlight's hund som är lika gammal som M-kullen. Lotta förde både Duffie och Mickis (?) eftersom Uffe gjort sig illa i axeln. Övriga var Eva med Scott, Anne-Marie med Skye, Benita med Yoshi, Ann-Maj med Spencer, Claes med Loke och så vi. Vi jobbade först på en linje med fyra ekipage, övriga fyra var funktionärer. Linjen fick markeringar i fyra riktningar och hundarna turades om att hämta varsin efter att alla fyra blivit kastade.
Efter fikarasten jobbade större delen av gruppen med ett sök med vilt, medan tre av oss fick vara i OBS-klassen, som fick markeringar och specialutbildning i vilthantering. För Mackans del var anledingen till OBS-behandlingen att hon tog upp en fasanhöna från marken och vad jag tror var en kombination av för mycket upphetsning av att hålla en fågel i kombination med att jag sade åt henne att ta det lugnt gjorde att hon bet för hårt och krossade fågeln. Det gjorde hon inte om igen sen och jag skall försöka se det som en engångsgrej.
Bortsett från detta gick det bra. Hon markerade bra och sökte intensivt ute i området. Avlämningarna gick på det stora hela bra - jag tror jag börjar förstå vårt samspel kring dem - och hon gick iväg på alla mina kommandon. Det var bara när Mackan skulle få ta en markering med en rapphöna som Spencer inte hade velat ta upp, och Spencer stod ganska nära oss när vi markerade som hon var osäker på om det var hon som skulle gå. Hon kollade av en extra gång med mig att det var okej, och sen gick hon ut.
Dagens tips till oss från Anita är att vara noga med att få snabba direkta inlevereringar. När detta sitter skall jag gillra en "fälla" så att hon förstår att det är förbjudet att leta efter fler saker när man redan har hittat en.