Så var det dags för Karin-träning igen efter två veckors paus. Förra gången fick vi i läxa att träna sök, för det verkade som om Mackan inte visste vad hon skulle göra när vi gjorde ett sök på förra Karin-träningen. Då lade vi ett sök med dummies och det regnade lite fisigt rakt ned och var nästan ingen vind.
Vi har tränat sök jag och Mackan. Jag trodde att hon hade förstått vad det går ut på, och idag skulle vi göra ett sök med fåglar och innan det en markering med skott och en kråka. Det hela var upplagt litegrann som ett B-prov.
När det blev vår tur så började det bra med ordnat fotgående fram till punkten där vi skulle stå. Det kom ett skott och ett kast och en signal att jag fick skicka hunden. Hon hade markerat, det såg jag, och hon rusade ut i riktning mot kråkan, men fortsatte med tokfart att springa längre ut. Repris på torsdagens markeringar på Wij alltså. Jag kallade in och hon kom studsande med en energi som aldrig förr. Det är tydligen jättekul med vilt! Jag fick skicka igen på ett linjetag mot kråkan, men hon rejsade igen. Nu fick jag säga åt henne att det inte var okej, och då vände hon och fiskade upp kråkan och kom tillbaks med den. Sen fick vi göra lite hålla-fast övningar med kråkan och då skärpte hon till sig lite.
Sen fick hon gå ut på söket. Det låg på en lite udde och det blåste ganska mycket lite snett framifrån/från höger. Hon sprang direkt ut och hämtade första fågeln och utan att försöka byta eller leta fler fåglar kom hon med den till mig. När jag skickade henne igen såg jag tydligt att näsan var på. Alla 6 fåglar på söket kom in, en efter en, men avlämningarna var inte jättefina precis.
När Stella, som var sist på tur, gick så passade jag på att låna en and och göra lite avlämningsövningar. Det verkar ju som om Mackan inte är övertygad om att man faktiskt måste hålla fast när jag säger så. Men vid något tillfälle här gick meddelandet fram och jag såg hur hon höll tag jättefint. Så jag behöver fortfarande komma på hur jag skall bete mig.
Sist fick hundarna hämta några markeringar i vatten. Sen var vi alla genomblåsta och glada att få komma tillbaka till bilarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar