Labradorbesök

Idag var vi hundvakt åt Åska, Grappa och Grace. Vi hade alltså fyra svarta jaktlabbar hemma. Vi började med en promenad, alla fyra tvåbeningar och alla fyra fyrbeningar. Vi hade lockat barnen med att vi skulle gå en promenad till "lilla ICA" och köpa glass. Erik cyklade och Johanna höll en hund i taget tills hon blev arg, först på Åska som bara stannade och vägrade gå över gatan med oss andra (Johannas tolkning), sen på Mackan som hon blev arg på av nån annan anledning. Det är jättekul att gå med fyra väluppfostrade hundar. Både antalet och uppförandet väcker positiv uppmärksamhet.

Sen höll vi oss hemma i trädgården. Grappa var mest aktiv, hon var den enda som tuggade på strålen från vattenslangen och hoppade i barnpoolen med Johanna, och hon var den enda som grävde ett hål i gräsmattan. I övrigt gick allt lugnt till och hundarna var sams. Mackan var lite grinig när gästerna kom, men ju längre dagen gick så kom hon mer och mer med i gänget. Jag tycker att det var jättenyttigt för henne att ha hundsällskap. Mackan och Grace som stod och blåste upp sig mot varandra i fredags, kom på att de nog är ganska lika och började tycka om hålla sig i varandras sällskap.

I går kväll när jag skulle hoppa i säng råkade jag sparka till sängbenet med lilltån. Det gjorde lite ont men jag tänkte inte mer på det -förrän i morse när jag snabbt fick ändra plan gällande transportsätt till jobbet. Det blev bilen och inte cykeln som planerat. Jag har ett stort blåmärke runt tån och kan med lite möda gå långsamt. Benjamin och jag tog oss iallfall några hundra meter hemifrån efter middagen och gjorde några enkelmarkeringar med Mackan, men han fick gå ensam med Mackan på kvällspromenaden.

Fasanjakt på Wij

Idag har vi varit och tränat med Mackans kull på Wij. Vi fick prova på sök och att gå fot bakom en skytt (= Anita med apportkastaren) och lite vattenarbete.
Mackan har inte provat på sök tidigare, men det gick ganska bra. Jag hade skickat henne några gånger, och så hade vi gjort stadgeövningen när Anita sköt med apportkastaren och jag fick apportera. Vi hade tid att göra ett varv till med söket eftersom vi bara var fyra aktiva hundar idag, och när jag skickade henne ut mot en dummy som låg en bit ut i sökområdet så hittade hon den och tog den som hon skulle, men sen gjorde hon en snabb sväng 90 grader mot linjen som gick emot mig. Jag blåste inkallningssignal och då kom hon in med dummyn. Kian trodde att hon hade blivit skrämd av något ute vid den lilla gran där dummyn låg, så hon gick ut och tittade efter, men hittade inget särskilt där. Sen lade Peter ut dummyn igen på samma ställe och jag skickade Mackan mot den igen, för att hon inte skulle minnas att hon blivit rädd det sista som hände i den övningen. Mackan gick ut och stannade så att jag såg den bakre halvan av henne. Den främre halvan var dold av den lilla granen, och hon stod helt stilla där en stund. Så plötsligt flög det upp en fasanhöna framför henne, och hon for iväg efter. Efter benäget bistånd från Anita som var i området som fasanen valde att flyga förbi så vände Mackan när fasanen försvann ur hennes synfält. Då plötsligt började öronen fungera igen och hon hörde min inkallningssignal. Vi fick lite pikar av Kian som tycker att vi behöver träna inkallning, och lite tips av Anita om hur vi skall göra när Mackan springer efter levande djur.
Precis som de tidigare träffarna var det lärorikt och inspirerande idag, och kul att se de övriga hundarna och förarna. Man lär sig mycket av att titta på hur andra gör. Nästa gång pratade Anita och Kian om att göra ett litet "prov" med några stationer till oss, eftersom det är sista tillfället för valpkullen. Vi har alltså lite att träna på under de kommande två veckorna...
Benjamin tog lite bilder även denna gång.

Tullgarn

Idag åkte jag och Mackan tillsammans med Gunilla och Åska, Grappa, Grace och Henrik till Swedish Game Fair på Tullgarns slott i Sörmland. Vi var alltså två vuxna, en ett-och-ett-halvt-åring och 4 jaktlabbar. Det väcker en viss uppmärksamhet när man står och håller fyra svarta labbar i koppel!
Vi njöt av överraskande fint väder och gick runt och tittade i montrarna och på uppvisning i hur man jagar med spaniels och retrievers. Lunchen bestod av viltsvinskebab - jättegott. Hundarna fick lukta på ett uppstoppat vildsvin som stod i en monter, och det var roligt att se. Mackan var inte särskilt berörd, kollade lite bara. Åska gillade inte svinet och morrade och skällde, och Grappa och Grace, syrrorna, blev tokiga och hoppade och for. Åska fick senare på dagen syn på en "kråksnurra", vad det nu är bra för, (tre plastkråkor på varsin metallarm som snurrar lite långsamt) men hon trodde nog att det var tokiga eller skadskjutna kråkor och försökte fånga dem.
Jag köpte ett halsband till Mackan och en väst från Paw of Sweden till mig. Så nu ser jag snart ut som alla andra när jag tränar hund.

Husse Benjamin är sjuk...

... så det är Mackan och matte Annika som har kvällen ihop. Vi tränar avlämningar för tillfället, och det går sådär måste jag säga. Vi tränar HÅLL och jag berömmer och om det går bra petar jag lite på dummyn och berömmer. Försöker inte alls ta den, utan låter henne tramsa omkring jättelänge med dummyn i munnen. Detta funkar jättebra i köket, både med den lilla orangea dummyn som oftast går bra, men även med den normalstora röda, som inte går lika bra. Sen har vi testat ute på baksidan i vår trädgård. Där gick det också ganska bra med den röda. Igår gick hon till och med och hämtade den igen när jag försökte lägga bort den.
Jag tog med den röda på kvällens promenad, men när vi kommer bort ifrån tomten så går det inte alls bra. Hon håller i ett tag och sen släpper hon den på marken och bryr sig inte alls om den. Undrar vad som har hänt? Nåja, vi fortsätter så här, och övar mer där det går bra, så får vi se om några dagar.

Träning med M-kullen

Idag har vi tränat med syskonkullen för Anita, Peter och Kian. Vi fick prova att apportera vilt - Mackan fick apportera and, fasan, ungtrut och kanin. Vi har provat enkelmarkeringar på land och i vatten och fått lära oss hur vi kan öva avlämningar vid vatten.
Det var andra kurstillfället för oss, och femte tillfället för hela kullen. Precis som förra gången var det jättekul - både att se och jobba med Mackan i action, för det är i apporteringsarbetet hennes glädje och fina grundträning syns som bäst, men också att träffa alla trevliga människor, se kullsyskonen och att få lära sig/uppdatera kunskaperna om apporteringsträningen.
Det var jättefint väder idag, stålande sol och varmt och skönt. Hela familjen var med, barnen gav lite barnträning till de hundar som inte var så vana vid barn och Benjamin tog fina bilder som jag har lagt upp här.

Besök på Albano igår...

... men det var planerat. Besiktning inför köpet skulle göras.
Många tror att Mackan är en hane, ganska naturligt kan man tycka, så vi brukar förklara kopplingen till stamtavlenamnet och då faller det sig ju naturligt. Igår blev det ett annat, lite mer komiskt missförstånd. Jag gissar att sådana här besiktningar i 99 % av fallen görs på valpar, för när jag och hunden var installerade i undersökningsrummet av en sköterska, och veterinären knackade på och steg in utbrast hon: -Men vad stor du har hunnit bli! Sen kollade hon sina papper och konstaterade snabbt att, jaha, hunden är ju faktiskt ett drygt år gammal.
Besiktningen gick bra, och vi fick beröm för Mackans fina temprament. Hon var lite påverkad av alla dofter som finns på ett djursjukhus, även om vi bara såg ett annat djur under tiden vi var där, så hon var lite låg.
Idag har Mackan utfört sin andra jakt sedan hon flyttade till oss. Det var ett rådjur som stod bakom ett "hörn" på promenaden, som jag inte hann se i tid. Det brukar gå bra att stoppa henne om man hinner säga stopp i tid, men idag var hon snabbare. Hon gjorde ett race efter rådjuret, jag höll mig tyst, efter att jag sagt ett nej som jag märkte inte gick hem. Efter en stund kom hon rusande tillbaks till stigen där vi gick när hon stack, men jag hade gått åt sidan några meter så hon missade mig först, slog några lovar och fick känna att jag var borta ett litet tag. Undrar om det hjälper?

Välkommen Mackan!

Det har gått två veckor nu sedan hon kom, vår lilla Macka! Men det känns som om hon bott hos oss mycket längre.

Det började redan förra sommaren, när vi förlorade vår förra labbe Wilma på grund av juvertumörer som spred sig till lungorna innan vi hann reagera (och vi är inte långsamma när det gäller sånt här). Vi visste sedan länge att vi gärna ville ha en hund från Anita och Jörgen på kennel Thorsvi, och nu när vi blev hundlösa tog vi kontakt med dem. I januari 2010 besökte vi dem för att se om de kunde tänka sig att låta oss köpa en valp från dem. När vi var där hade vi våra två "lånelabbar" på besök, och den unga Grappa hade hjälpt oss att förstå att en ung hund med rätt bakgrund var en mycket trevlig upplevelse, så vi nämde för Anita att vi även kunde tänka oss att ta en ung hund från henne, om hon skulle behöva omplacera någon. Mackan var med i köket på Storsten tillsammans med Guinness, den tilltänkta modern till valpen, och Erik blev så förtjust i Mackan att han viskade till Benjamin: -Pappa, kan vi inte ta Mackan istället (för en just då mycket abstrakt hundvalp, menade han). Det var så klart inte aktuellt just då, men när Mackan vid 1-årsröntgen visade sig ha en liten anmärkning på vänster armbåge, och alltså inte kan komma i fråga för avel, kom Anita ihåg vår fråga, och på Valborsmässoafton flyttade hon hem till oss på Lidingö.

Vi tycker att Mackan är den perfekta hunden! Hon har fått en mycket bra uppväxt i flocken på Storsten. Hon har en mycket bra grundlydnad och ett lugn som håller för mycket, men hon har en raketmotor som hon slår på när hon jobbar. Hon är mycket lyhörd för våra signaler och hon är en kelgris av stora mått.

Vi är fantastiskt glada och stolta över att ha fått förtroendet att ta över denna pärla!