Jag har trampat upp en liten ruta i snön på en äng i närheten av där vi bor. Där har vi kört lite dirigering med tyngdpunkt på fina avlämningar nu några dagar. Mackan tycker det är kul och hon blir så där härligt trött när vi kommer hem igen. Vänster och Ut är lite lättare och Höger är jättesvårt tycker hon. Jag förstår inte hur Höger kan vara svårare än Vänster, det borde ju bara vara att kolla åt vilket håll mattens händer viftar. Eller?
Avlämningarna går lite fram och tillbaka tycker jag. Antagligen skulle jag behöva någon som kollade på mig och gav lite feedback. Men på det stora hela så går det nog framåt. Och jag tror att Karin har rätt när hon säger att Mackan ibland spelar mjukis. För ibland testar hon att göra lite som hon vill, och hon skärper till sig om jag säger till henne, utan att släppa dummyn.
Idag blev vi överraskande barnlediga några timmar på eftermiddagen så då blev det ett extra träningspass med stoppsignal med störning. Benjamin fick vara störningen. Det gick faktiskt riktigt bra, Mackan lät sig inte luras. Men när man blåser stopp när det är en "riktig" dirigering, då tror hon att hon vet bäst och vill inte stanna. Så, som alltid: mer träning behövs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar