Vi tränar "håll fast" hemma i köket och i hallen. Och det funkar! Det känns fortfarande som om dummyn sitter lite löst i munnen, men jag swischar med händerna och rör vid dummyn och försöker lura henne, påminner att hon skall hålla fast och berömmer när det blir rätt och stoppar in den igen om det blir fel. Och nu ser jag att om jag säger nej när hon börjar släppa så tar hon tag igen! Jättekul! Lite till träning inomhus och sen får vi flytta ut till trädgården.
Dagens reflektion över hundar kom när vi såg ett helt hunddagis passera över vägen före oss när vi kom med bilen. Sist gick en person med två rhodesian ridgebacks och en hund av nån annan ras. Då kom en tacksam tanke upp i mitt huvud: Skönt med dessa jaktlabbar att uppfostrings-biten av hundägandet är så liten och att man kan ägna nästan all tid till det roliga - att träna! (De flesta ridgebacks jag har mött på mina hundpromenader har behövt mer uppfostran, det var väl därifrån tankarna kom ;-))
Nu blir det kloklippning!
tisdag 10 augusti 2010
måndag 9 augusti 2010
Thorsvi-träning igen 9 augusti
Idag var vi med på Thorsvi-träningen igen. Det var betydligt mer ordning och reda den här gången och det gillade jag.
Anita tog hand om oss lite mer nybörjare och Jörgen hjälpte de mer rutinerade ekipagen. Anita tog oss fem ekipage som kom i hennes grupp med till skogen och vi fick börja med att gå fot bakom skytten och hämta en enkelmarkering med skott åt höger. När hunden var på väg in med den markeringen lade Anita ut en dummy på samma ställe där den kastade hade legat. Sedan fick vi ta en ny enkelmarkering med skott som kastades åt vänster, och så avslutade vi med att hämta in den dummyn som Anita smög ut som ett linjetag. Mackan och jag tränar in kommandot "håll" för att koppla det till avlämningen, då jag säger håll när hon är på väg in för att undvika att hon släpper apporten på marken. Vi gick undan lite medan de första hundarna gjorde sin enkelmarkeringsövning och gjorde några håll-övningar för att hon skulle bli påmind. Faktiskt höll hon dummyn riktigt bra när vi gjorde det, trots att det hände saker runt om henne. Det betyder att vi har gjort framsteg sedan lektionen med Karin. Kul! Hur som helst så gick enkelmarkeringarna och linjetaget jättebra, både hennes arbete med att markera och hitta apporterna och avlämningarna. Jag får tänka lite på att inte slänga fram handen och nappa åt mig dummyn bara.
Sen kastade Anita en dubbelmarkering åt varje ekipage, med skott före varje kast. Mackan markerade bra, men när hon skulle hämta den första sprang hon först en lov förbi den först kastade och bytte sen område och hämtade den sist kastade och kom in med den. Den släppte hon på marken och medan vi grejade med att jag ville att hon skulle hålla dummyn och släppa först på mitt kommando glömde hon väl bort var den andra låg, så hon visade inte att hon visste vart hon skulle när jag skulle skicka henne på den andra dummyn, utan Anita gjorde om kasten fast utan skott den här gången. Nu gick det bättre - inget byte av område och hon hämtade den först kastade först. Den lockade väl mest för den låg helt synlig på stigen. Sen hämtade hon den sist kastade.
Så blev det lite fika som vanligt, och sen lite vattenarbete. Vi försökte oss på en dubbelmarkering men efter att Mackan hämtat den första (återigen den först kastade) och jag skickat henne på den andra som hon återigen hade glömt p.g.a. grejande med avlämningen från min sida, och hon var på väg rakt ut och inte åt vänster där dummyn låg så kom det en bäver eller en utter simmande en bit utanför båten! Jag fegade ur och kallade in henne. Jag ville inte testa jakt på sjöodjur med labrador. Sen kastade Anita om den andra apporten igen och nu hämtade hon men lämnade inte av utan släppte och skakade. Så antagligen hade det varit bättre om vi hade struntat i vattenarbetet helt.
Underrubriken på det här inlägget skulle kunna vara Från förtvivlan till hopp, för jag tycker att det går framåt med avlämningarna. Jag tror att vi kommer att komma över det här problemet, och några nämvärda andra problem tycker jag inte att vi har, även om det naturligtvis krävs en massa utbildning. Nu tränar vi på lite "på köksgolvet" några dagar, och sen flyttar Mackan hem till Gunilla och kompisarna Åska och Grappa i en dryg vecka medan vi tvåbenta åker bort och hälsar på släkten på andra sidan Atlanten.
Stort tack till Anita och Jörgen som organiserar en massa kul och nyttigt för oss valpköpare!
Anita tog hand om oss lite mer nybörjare och Jörgen hjälpte de mer rutinerade ekipagen. Anita tog oss fem ekipage som kom i hennes grupp med till skogen och vi fick börja med att gå fot bakom skytten och hämta en enkelmarkering med skott åt höger. När hunden var på väg in med den markeringen lade Anita ut en dummy på samma ställe där den kastade hade legat. Sedan fick vi ta en ny enkelmarkering med skott som kastades åt vänster, och så avslutade vi med att hämta in den dummyn som Anita smög ut som ett linjetag. Mackan och jag tränar in kommandot "håll" för att koppla det till avlämningen, då jag säger håll när hon är på väg in för att undvika att hon släpper apporten på marken. Vi gick undan lite medan de första hundarna gjorde sin enkelmarkeringsövning och gjorde några håll-övningar för att hon skulle bli påmind. Faktiskt höll hon dummyn riktigt bra när vi gjorde det, trots att det hände saker runt om henne. Det betyder att vi har gjort framsteg sedan lektionen med Karin. Kul! Hur som helst så gick enkelmarkeringarna och linjetaget jättebra, både hennes arbete med att markera och hitta apporterna och avlämningarna. Jag får tänka lite på att inte slänga fram handen och nappa åt mig dummyn bara.
Sen kastade Anita en dubbelmarkering åt varje ekipage, med skott före varje kast. Mackan markerade bra, men när hon skulle hämta den första sprang hon först en lov förbi den först kastade och bytte sen område och hämtade den sist kastade och kom in med den. Den släppte hon på marken och medan vi grejade med att jag ville att hon skulle hålla dummyn och släppa först på mitt kommando glömde hon väl bort var den andra låg, så hon visade inte att hon visste vart hon skulle när jag skulle skicka henne på den andra dummyn, utan Anita gjorde om kasten fast utan skott den här gången. Nu gick det bättre - inget byte av område och hon hämtade den först kastade först. Den lockade väl mest för den låg helt synlig på stigen. Sen hämtade hon den sist kastade.
Så blev det lite fika som vanligt, och sen lite vattenarbete. Vi försökte oss på en dubbelmarkering men efter att Mackan hämtat den första (återigen den först kastade) och jag skickat henne på den andra som hon återigen hade glömt p.g.a. grejande med avlämningen från min sida, och hon var på väg rakt ut och inte åt vänster där dummyn låg så kom det en bäver eller en utter simmande en bit utanför båten! Jag fegade ur och kallade in henne. Jag ville inte testa jakt på sjöodjur med labrador. Sen kastade Anita om den andra apporten igen och nu hämtade hon men lämnade inte av utan släppte och skakade. Så antagligen hade det varit bättre om vi hade struntat i vattenarbetet helt.
Underrubriken på det här inlägget skulle kunna vara Från förtvivlan till hopp, för jag tycker att det går framåt med avlämningarna. Jag tror att vi kommer att komma över det här problemet, och några nämvärda andra problem tycker jag inte att vi har, även om det naturligtvis krävs en massa utbildning. Nu tränar vi på lite "på köksgolvet" några dagar, och sen flyttar Mackan hem till Gunilla och kompisarna Åska och Grappa i en dryg vecka medan vi tvåbenta åker bort och hälsar på släkten på andra sidan Atlanten.
Stort tack till Anita och Jörgen som organiserar en massa kul och nyttigt för oss valpköpare!
onsdag 4 augusti 2010
Tränat för Karin idag!
Idag har vi tränat för Karin Thunander. Det var superbra! Vi tog en privatlektion så vi har pratat avlämningar i en timme och gjort några linjetag och några ut-bakåt. Nu tror jag att jag har en plan för avlämningarna med hjälp av Karin, och sen skall vi gå en kurs för henne under hösten.
Nu åker vi och hälsar på svärföräldrarna på deras landställe utanför Sala några dagar.
Nu åker vi och hälsar på svärföräldrarna på deras landställe utanför Sala några dagar.
tisdag 3 augusti 2010
Träningsträff på Wij 2 augusti
I går kväll var vi med på träning på Wij med Thorsvi-hundar. Det är våra uppfödare Anita och Jörgen som organiserar träningsträffar, alltså inte någon kurs. Det var första gången vi var med så vi visste inte riktigt hur det skulle gå till, och det verkade vara lite kaos i början, men det ordnade till sig efter hand.
Anita föreslog två stationer - en med ett stort sök med vilt och en med markeringar på vatten. Vi hamnade på vatten-stationen, som delade sig i två delar, en med landmarkeringar i skogen och en med markeringar som Jörgen kastade från en båt. Vi kom med i en grupp på tre ekipage tillsammans med Johan med Allan och Ellis med Extra, och vi började med landmarkeringar. Våra avlämningar var verkligen katastrofala igår, jag fick en enda dummy i handen, så jag var lite lätt förtvivlad när vi åkte hem. Måste dock säga att det var fantastiskt kul och nyttigt att hamna tillsammans med erfarna Ellis som generöst delade med sig av allehanda tips till oss. Stort tack för det Ellis!
På vattenstationen förvånade Mackan genom att tveka när hon skulle gå i vattnet. Det har hon bara gjort en gång tidigare, när jag skickade henne ut från en sten över en klippig botten med stora stenblock under vattnet, fast de låg ganska djupt. Vattnet var otroligt klart där på ön ute i havsbandet, så antagligen såg hon den ojämna botten. Innan det har hon kastat sig ut i vattnet, och där på Wij har hon ju gått i från samma ställe tidigare.
Sen blev det fika och trevliga samtal och lite funderingar i mitt huvud om hur detta skall gå i framtiden. Och sen utbröt kaoset litegrann igen, när vissa planerade vad som skulle hända sen, vissa gick hem och vi väntade på något - vad? I alla fall så avslutade vi med att ta en markering med en and som Anita kastade på vattnet. Mackan tvekade lite igen, men gick i och hämtade - och lämnade anden i handen innan hon skakade av sig vattnet! Härlig avslutning, så sen åkte vi hem.
Min plan just nu är att försöka skapa en positiv omgivning för Mackan, mer positiv förstärkning och mindre "nej". Vi har också haft några dummies framme hemma för att se vad hon skulle göra med dem och för att kanske avdramatisera dem lite. Inomhus och i vår trädgård går hon och hämtar dem och kommer till mig och lämnar spontant av i handen. Ibland sätter hon sig till och med ner innan, och ganska ofta strax efter att hon lämnat av.
Anita föreslog två stationer - en med ett stort sök med vilt och en med markeringar på vatten. Vi hamnade på vatten-stationen, som delade sig i två delar, en med landmarkeringar i skogen och en med markeringar som Jörgen kastade från en båt. Vi kom med i en grupp på tre ekipage tillsammans med Johan med Allan och Ellis med Extra, och vi började med landmarkeringar. Våra avlämningar var verkligen katastrofala igår, jag fick en enda dummy i handen, så jag var lite lätt förtvivlad när vi åkte hem. Måste dock säga att det var fantastiskt kul och nyttigt att hamna tillsammans med erfarna Ellis som generöst delade med sig av allehanda tips till oss. Stort tack för det Ellis!
På vattenstationen förvånade Mackan genom att tveka när hon skulle gå i vattnet. Det har hon bara gjort en gång tidigare, när jag skickade henne ut från en sten över en klippig botten med stora stenblock under vattnet, fast de låg ganska djupt. Vattnet var otroligt klart där på ön ute i havsbandet, så antagligen såg hon den ojämna botten. Innan det har hon kastat sig ut i vattnet, och där på Wij har hon ju gått i från samma ställe tidigare.
Sen blev det fika och trevliga samtal och lite funderingar i mitt huvud om hur detta skall gå i framtiden. Och sen utbröt kaoset litegrann igen, när vissa planerade vad som skulle hända sen, vissa gick hem och vi väntade på något - vad? I alla fall så avslutade vi med att ta en markering med en and som Anita kastade på vattnet. Mackan tvekade lite igen, men gick i och hämtade - och lämnade anden i handen innan hon skakade av sig vattnet! Härlig avslutning, så sen åkte vi hem.
Min plan just nu är att försöka skapa en positiv omgivning för Mackan, mer positiv förstärkning och mindre "nej". Vi har också haft några dummies framme hemma för att se vad hon skulle göra med dem och för att kanske avdramatisera dem lite. Inomhus och i vår trädgård går hon och hämtar dem och kommer till mig och lämnar spontant av i handen. Ibland sätter hon sig till och med ner innan, och ganska ofta strax efter att hon lämnat av.
Hemma från landet
Vi har varit på landet i skärgården i två veckor. Vi har skrotat runt, badat, åkt båt, träffat vänner, tränat lite hund och avslutade med att slänga fyra båtlass med grovsopor. Det har varit "borta bra", men nu är vi hemma igen och det känns som "hemma bra".
Mackan visade tydligt strax innan vi åkte till landet att nu bor hon hos oss. Hon har börjat ta sig lite friheter som hon inte gjorde i början, göra lite hyss och bus. Och hon visade väldigt tydligt när vi kom hem från landet att det är "hemma bäst". Hon slappnade av på ett helt annat sätt än hon gjort på landet och i båten.
Hon visade också att hon tyckte det var skönt att barnen inte var hemma de två veckor barnen var hos mormor. Jag tror inte att det beror på hur barnen är, utan att det beror på hur jag är när barnen är hemma. Jag tjatar nog en hel del på dem och vill att de skall uppföra sig och hålla ordning och jag tror att hon tar åt sig av det.
Jag tittar gärna på Cesar Millan på TV, och han säger ibland: "Man får inte den hund man vill ha, man får den hund man behöver", och jag tror det stämmer bra. För min del betyder det att jag har en hund som säger att jag inte skall vara så noga med ordningen överallt, utan låta det bli lite kaos om det medför en gladare stämning. Jag skall försöka jobba på det :-) .
Mackan visade tydligt strax innan vi åkte till landet att nu bor hon hos oss. Hon har börjat ta sig lite friheter som hon inte gjorde i början, göra lite hyss och bus. Och hon visade väldigt tydligt när vi kom hem från landet att det är "hemma bäst". Hon slappnade av på ett helt annat sätt än hon gjort på landet och i båten.
Hon visade också att hon tyckte det var skönt att barnen inte var hemma de två veckor barnen var hos mormor. Jag tror inte att det beror på hur barnen är, utan att det beror på hur jag är när barnen är hemma. Jag tjatar nog en hel del på dem och vill att de skall uppföra sig och hålla ordning och jag tror att hon tar åt sig av det.
Jag tittar gärna på Cesar Millan på TV, och han säger ibland: "Man får inte den hund man vill ha, man får den hund man behöver", och jag tror det stämmer bra. För min del betyder det att jag har en hund som säger att jag inte skall vara så noga med ordningen överallt, utan låta det bli lite kaos om det medför en gladare stämning. Jag skall försöka jobba på det :-) .
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)