Vi har besök

av Grappa och Åska. Det är alltid lika kul med hundar på besök, och särskilt dessa två som vi känner så väl. Det vill säga, vi människor känner dem väl, Mackan har träffat dem några gånger när vi har tränat ihop men då "träffas" de ju egentligen inte, och sen så har vi haft dem över någon dag, men inte så här länge - nu skall de bo med oss i 5 dygn. Det är jättekul att se hur den här lilla flocken jobbas ihop. När vi hämtade hundarna i söndags så var Åska och Grappa lekfulla när vi klev av båten på landet. De lekte med varandra som de är vana att göra, och Mackan försökte nog vara med, men det gick lite sådär. Vissa gånger när hon hoppade in i leken kom hon i vägen och fick en rumpa i ansiktet eller blev undanskuffad för att hon var på fel ställe. En gång skällde Åska i leken med Grappa. Mackan försökte vara med och skälla, men då stannade istället allt av och de andra två vände sig mot henne och undrade vad som stod på. När de vilade låg ofta Grappa och Åska brevid varandra och Mackan vid sidan av.
Nu efter några dagar så leker ofta Grappa och Mackan, som är lika gamla så när som på en vecka, med varandra. De verkar vara ganska jämna i leken. De gillar båda att bada och simma och lockar ofta varandra ut i vattnet, springer brevid varandra i. Hundarna vilar nära varandra alla tre. Grappa hoppade till och med upp i Mackans korg när hon låg där, men det kändes lite för nära för Mackan så efter ett tag klev hon ur (den är tillräckligt stor för två ihoprullade).
Vi har dörren öppen till stugan och hundarna behöver ingen särskild passning. De håller sig runt oss, och om de vill vila går de ibland upp till stugan och lägger sig fast vi människor sitter vid bryggan (det är ca 70 meter mellan huset och bryggan), men hundarna går inte av tomten om vi inte skall på promenad. Då är det å andra sidan full rulle som gäller, så då brukar jag ha minst en av dem i koppel.
Bland barn och besökare är förvirringen ibland total. -Går det att se skillnad på dem? Vem är det här nu igen, är det Mackan? Nej, det är Grappa, Mackan är den med vitt på handlovarna. Jaha. Är det hanar alla tre? Nej, alla tre är tikar! (Åska låter som Oskar om man säger det lite slarvigt, Mackan låter ju som ett killnamn och Grappa - ja det kanske går att missuppfatta det med ;-))
Och så har Gunilla tjatat på mig igen, den här gången om att jag måste fixa någon att träna för i höst, så projektering pågår med hopp om positivt utfall. Plus att jag gärna fick träna fotgående med Grappa, och det var ju bra att jag faktiskt provade det för då fick jag känna på hur fantastiskt bra en hund kan gå fot! Så nu har vi ökat målbilden för fotgåendet för Mackan.

Många vilda djur

Idag åkte vi ner till Grönsta, för att träna på den klippta ängen där. Igår fick vi nämligen avbryta träningen innan jag tyckte vi var klara, för att Mackan fick hela munnen, nosen och ögonen fulla med gräsfrön, så idag ville jag har lite kortare gräs.
Vi kom iväg ganska sent, när det hade blivit lite svalare. Men i skymningen kommer de fram, de vilda djuren. Vi såg både harar och rådjur, och så ganska många getingar för jag råkade lägga en dummy rakt i ett getingbo! Det märkte jag inte förrän Mackan kom rejsande utan dummy raka vägen tillbaks till mig, och Benjamin såg att det satt getingar på henne. Det slutade med en "bula" på huvudet och en på bogen. Jag lyckades antagligen sopa av henne de andra.
Sen fick jag "rädda" dummyn med hjälp av en lång pinne, för den var helt översållad med getingar där den låg. Usch, inte kul att utsätta Mackan för det där, men hon kom därifrån utan mentala sår i alla fall. Hon är modig den här lilla tjejen. Tänk att hon försökte hämta dummyn fast hon måste ha sett alla getingarna på den!
Sen försökte vi oss på en stoppsignalövning, där Benjamin kastade en boll precis vid sina fötter. Jag skickade Mackan och blåste stopp. Tanken var att jag sen skulle skicka henne vidare med ut efter att hon hade stannat. De gånger hon inte stannade plockade Benjamin upp bollen igen så att det inte skulle löna sig att inte lyssna. Det här var svårt, stoppsignalen fungerar inte på särskilt långt avstånd. När vi gick ganska nära Benjamin gick det lite bättre, och efter att ha varvat med lite vanliga stopp-övningar där Benjamin lockade iväg Mackan en bit och jag belönade med kast av boll när hon stannade på pipann så lyckades den nya övningen en gång. Vi har lite att öva på här...

Tränar igen!

Vi har börjat träna så smått. Klon verkar tåla både bad och apportering i lagom intensitet! Vi är båda lika glada, jag och hunden. Igår blev det lite höger- och vänsterskick på en fotbollsplan som är övervuxen med högt gräs här i närheten.
Jag var nöjd med övningarna, nästan alla apporter levererades i handen (jag tokberömde, får minska på det lite efterhand) och hon mindes höger och vänster riktigt bra (med tanke på att vi inte har gjort det mer än en handfull gånger).
Sen gick vi ner och simmade tillsammans i sjön för andra gången. Vi hade inga apporter med oss utan hon simmar ut till oss (matte och husse) och in igen. Hon har lärt sig att gå upp på en "stege" som ligger på berget, och när hon kommer upp är hon alldeles uppspelt, så jag tror att den här lugna simträningen är lagom just nu. Jag vill inte öva vattenapportering förrän avlämnigarna sitter lite bättre på land, men lite simteknik behöver hon öva på. Och så är det ju skönt att få bada när det är så varmt.

Inga barn hemma

Vi har inga barn hemma, eftersom dagis/fritids har sommarstängt men de vuxnas semester har inte börjat ännu. Barnen är hos mormor.
Mackans klo börjar läka, såpass att man kan tänka sig att låta henne gå ute utan den strumpa och sko hon har haft varje dag nu sen hon gjorde sig illa. Eriks urvuxna strumpor passar perfekt till en baktass! Men när man har en jaktlabbe med inbyggd raketmotor, som måste hålla sig någorlunda fysiskt lugn för att inte slå upp såret på tån så förstår man i någon mån hur det skulle kunna bli om man försökte ha en sån här hund utan att ge den den stimulans den behöver. Vilken energi som byggs upp inom henne, som måste kanaliseras! Vi försöker att utmana henne mentalt istället. Vi har testat Nina Ottossons kluriga leksaker för hundar, vi har letat godis, tränat fotgående, lärt oss att gå slalom mellan benen på matte, övat på att gå bakom matte, klippt klor, övat att borsta tänderna, övat på att inte jaga fåglar mm. Och inga bad, fast det är så varmt! Men jag tror det är bättre att ha tålamod, och kanske få ett bättre resultat i slutänden.
Sista veckan på jobbet innan semestern börjar på måndag. Anledningen till att vi jobbar är att jag (och mina kollegor) måste bli klara med halvårsbokslutet innan vi kan vara lediga. Jag har varit i Finland två dagar den här veckan, och hade planerat att vara där också måndag-tisdag nästa vecka, men allt har gått så smidigt så vi behöver inte åka över till Finland utan kan vara på kontoret i Stockholm. Skönt för då har man i alla fall kvällarna hemma.