Ny hundvakt och unghundsträning på Wij

Mackan har fått en ny hundvakt idag. Det är Helen som bor här på Lidingö och som har två labbar själv som kommer att ha Mackan 4 dagar i veckan ungefär halva dagar. Sen får Mackis vara hemma ensam några timmar innan vi kommer hem.
Vi hade med oss Grappa och Åska idag som fick sitta i bilen medan vi tränade med unghundarna på Wij. Sju ekipage kom, och vädret var isande kallt men strålande soligt. Idag har vi tränat att gå på linje och skicka på linjetag, och även idag fick förarna öva att markera. Det gick visst bättre för somliga och sämre för andra...
Efter lunchen var det markeringar för hela slanten. Först en enkelmarkering till en plats, och direkt efter en enkelmarkering (dummy) till samma plats som Anita bytte ut till en gömd boll när hunden fick vända sig bort ett ögonblick. Det tränar hundarna att söka noggrant. Sen en enkelmarkering med boll in i ett bestånd av små granar, för att hundarna skulle vara tvungna att ge sig in i brötet. Några cirklade runt för att hitta ett annat sätt, men de flesta dök rakt in.
Till sist fick hundarna en markering som landade långt ner, nedanför en brant sluttning, där nedslaget alltså inte var synligt för hunden. Några hundar stannade upp vid kanten och undrade hur man skulle komma till dummyn. Några, däribland Mackan, rejsade rakt ner för branten, tog dummyn och rejsade raka vägen tillbaks. Jag visste inte hur hon skulle hantera detta, i maj-juni tror jag inte hon hade fixat den markeringen, så det var kul!

Träning för Karin 18 oktober

Idag höll vi till på en äng nära Wijks kursgård på Lidingö. Vi började med att gå på en linje och ta en markering i taget. Karin kastade bollar i gräset som inte var så jättehögt men ganska tätt. Det blåste rätt bra, men bollarna var svåra att hitta för hundarna. Det gällde för oss förare att markera bra så att vi kunde hitta bollarna igen. Gunilla och Grappa var med idag så vi var fyra ekipage.
Vi flyttade oss till en liten ö på ängen där Karin kastade en dummy uppe på ön. Vi stod en bit ut på ängen och markerade, och sen fick vi flytta oss några meter innan vi skickade hunden på ett linjetag. Här gällde det igen att komma ihåg var dummyn låg och skicka till rätt ställe. Här gjorde jag dagens blunder: jag pekade och när jag skulle skicka sade jag FOT istället för UT! Mackan såg lite undrande ut...
Sen gick vi ut på den stora delen av ängen och lade ut tre mål som låg långt ifrån varandra och långt ifrån platsen vi skickade ifrån. Karin gav mig tipset att inte peta så mycket med Mackan och fixa med att sitta rätt och så. Att jag bara skall gå mot målet och sen stanna upp och skicka ganska snabbt, eftersom jag ofta har problemet att Mackan antingen inte alls går iväg (händer när hon blivit störd t.ex. av att en annan hund knallat och stuckit efter henne då det varit hennes tur att hämta, eller när jag nejat henne för något, t.ex. att hon gått åt höger när jag sagt vänster) eller att hon går några meter och stannar. Jag gjorde så på dessa tre mål och det verkar funka bra.
Avlämningarna gick också bra idag. Jag har testat att lära Mackan att när jag sätter ner händerna under hakan på henne så betyder det att man skall hålla kvar.

Mackan lär sig

Vissa saker är väldigt enkla med Mackan. Som det här att lära henne gå brevid cykeln. Första försöket blev det inte så jättemycket cyklat utan mer förklaring och förflyttning till höger sida. Men efter kanske tredje försöket vet hon att "nu cyklar vi" betyder att hon springer brevid på höger sida och om jag går av och leder cykeln så går hon brevid mig på vänster sida som vanligt. Inga problem!
Igår var vi på landet och stängde för vintern och naturligtvis passade vi på att träna litegrann. Vid ett tillfälle skulle jag bara kasta bollen åt henne och sade varsågod. Men hon tappade bort den och letade på fel ställe. Då tänkte jag att Nu skall vi testa! och kallade in henne och skickade på ett dolt linjetag (blev det ju) mot bollen. Det har vi inte gjort tidigare. Hon sprang till stället där hon trodde att den låg men jag sade "ut" igen och hon fortsatte! När hon var på rätt ställe blåste jag närsöksignalen och hon började söka! Och hittade bollen! Fantastiskt roligt - det betyder ju att hon har fattat! (Även om det var ett pyttekort linjetag och inte så särskilt snyggt, men i alla fall.)
I morgon är det träning för Karin igen.