På annandagen åkte hela familjen Lilja till Lilla Träskaten, en liten kort resa från mormors landställe vid Strängnäs, för att träna hund tillsammans med kennelföräldrarna Jörgen och Anita och alla i Thorsvi-familjen som ville komma.
Anita började med att dela ut lite grattisar till duktiga ekipage; Linnéa som vann nkl på WT:t på Lidingö med Scott, Lotta som vann ekl på WT:t hos flatklubben helgen efter med Chelsea och även till Micke med Cayenne och Mackan och mig som tagit våra ettor i nybörjarklass på B-prov. Grattis säger vi också!
Solen sken på oss och det var ganska varmt och skönt där det inte blåste.
Vi började träningen med att gå på linje 4 ekipage i taget. När man fått en apport blev man utbytt. Vår första apport blev en markering som hamnade rakt fram nere i ett dike. Mackan jagade på ett tag, inte helt koncentrerat, innan hon hittade den utan min hjälp. Anita meddelade att med en mer rutinerad hund hade man gått in ganska tidigt och styrt upp det hela.
Vår andra apport blev en minnesmarkering, som föll rakt fram, en bit längre bort än diket. Efter att den föll fick Peter med sin hund ta in en dirigering som var förberedd sedan tidigare. Mackan tittade jättemycket på honom när han dirigerade och blåste på sin hund, så minnet var klart försvagat när jag skickade henne. Hon kom ut ungefär till diket, men kom liksom inte loss därifrån när jag försökte dirigera henne längre ut. Jag gick ut och tog med henne förbi stället där hon fastnat och då gick det bättre.
Så fick vi då lunch. Jag var superhungrig och det mesta smakar ju bättre då, och särskilt om man äter utomhus, men Jills potatisgratäng i kombination med varmrökt lax och en härlig sallad intaget i solskenet var helt fantastiskt gott!
Sen förflyttade vi oss till en översvämmad kohage, där Anita och Jörgen lade ut en massa apporter i ett sökområde som låg på andra sidan det översvämmade området. Översvämningen dolde dessutom ett djupt dike där hundarna fick simma. Nu jobbade vi också 4 ekipage i taget. Varannan gång fick en hund hämta en lång markering på andra sidan översvämningen och varannan gång fick en hund hämta en apport i sökområdet, efter att först ha blivit skickad på ett långt eller kort linjetag, beroende på utbildningsnivå.
Vår markering gick helt klockrent. Mackan höll fokus på var apporten hade landat, och höll sin linje spikrakt även efter att hon simmat över diket, och spikade markeringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar